Torka

6 april 2009

Solen gassar. Gräset omkring oss har svartnat.
Mina fingrar kring hennes hals. Hårt.
Hennes läppar är spruckna. Hennes tänder gula.
Hennes hår som sjögräs. Nej, som ormar. Ormar!
Min hals trött på att skrika. Mina armar trötta på att hålla.
Jag släpper taget.
Hon pekar mot brunnen. Hon talar.
Jag vill inte höra men orden skär i mig som knivar.

”Vårt barn finns inte längre, jag gjorde det som krävdes.”
Hennes ögon ser på mig, söker medlidande.
”Jag var tvungen.”

Ursinne. Jag kastar mig över henne. Igen. Den här gången hårdare.
Blod på mina händer. Överallt.

Den natten föll regnet.

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *