Trollflickans röst

30 september 2015

Min krona av silver och iskristaller, krönt utav nio solstrålar.
På mitt finger guld och ädelstenar utav mossa och av rot. 

Min slöja en gång vävd av månljus och dimmans trollska röst…
Håret långt och gyllene, böljar över mina nakna bröst.
Mina stövlar är utav lera vävda, min hud len som fågeldun mjuka. 

Min kappa är av mossa och rotetrådar sydd, har med stjärnljus sitt fäste i halsen. 
Under halsen hänger smyckena av lav och bergskristall. I öron sitter stjärnor fast.

Jag är kvinnan som männen vill ha men som ingen vågar komma nära,
Jag sitter här vid bergets kant och drar dem i fördärvet.

Ned i hålan djup och mörk, där väntar på dem något ont…
Min trollska röst och sång ljuder genom skogalandet,
gör dem galna, får dem springa i min kalla famn. 

Jag är den männen drömmer om men ingen någonsin önskar att träffa.
Sitter här vid bergets rand, gråter ensam vid min karga strand.

Jag sitter vid tjärnens svarta rand och önskar inget mer,
än att en vänlig själ få möta och inte vara ensam mer.

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *