Two Tears 006

16 mars 2007

Det långa ledet av folk och hästar började långsamt röra sig framåt. De gick över gräs beklädda kullar och långt borta kunde de höra vågorna slå mot stranden. Elinor tog ett djupt andetag, det kändes uppfriskande. Det var ingen lätt last hon bar på. Först så hade hon fått bära sina egna väskor (och de var ju inte speciellt lätta) och sen så hade hon all Durants extra utrustning. Även fast de inte kan ha gått mer än någon kilometer så började Elinors ben och rygg värka. Kvinnan (Sonja) som hade räddat Elinor gick bervid henne och då blev det även hon som fick lyssna på Elinors klagan.
“Det är alldeles för varmt! Hur kan de över huvudet taget komma på något så tokigt som att flytta lägret närmare slottet som vi ska anfalla. Plågeri!”
Sonja drog på munnen när hon hörde henne.
“Tänk bara på de som får bära delarna till barakerna.” Elinor blängde på Sonja och bytte plats på väskorna. De hade nu gått igenom en by och hade nyligen kommit in i en djup skog. Det var stora barrträd som omgav dom. Elinor tyckte att det såg ut som om det kunde bo övernaturliga väsen inne i skogen. Hon tittade forskande in bland skuggorna. Det såg ut som det var ljusare och mysigare där inne.

När de var ute ur skogen kom de fram till en bred väg. Om hon kisade långt där frame tyckte hon sig se slottet, fast det kunde ju bara vara inbillning.
“Ser du slottet där frame, Elinor?” Sonja hade tydligen sett samma sak och Elinor nickade till svar.
Det dröjde inte lång stund tills de kom fram till ett litet fält som var omgivet av träd som var perfekt som deras nya läger plats. De slog sig ner där och började lite snabbt ställa i ordning. När allt var färdigt så la de sig för att sova. De flesta somnade snabbt för det hade varit en lång och tröttsam dag men Elinor låg vaken ett tag och tänkte. Men efter ett tag hade även hon flytigt in i drömmarnas värld.

Tidigt på morgonen så vaknade alla. Kvinnorna lagade mat och förberedde männens svärd, medans soldaterna övade och laddade upp. Elinor hade redan tidigare rengjort Durants svärd så hon fick hjälpa andra med deras istället. När de äntligen gedde sig av var det redan tidig förmiddag. Elinor hade ont i händerna och lite skärsår här och var. Hon rengjorde de noga och lade på skydd. Resten av dagen kändes som en ända lång väntan. Elinor tyckte att det var olidligt att bara få sitta här och vänta och inte göra någon nytta alls. Hon ville ju vara med och kämpa och strida. Men det till lät inte lagen.

Elinor satt nere vid bäcken som låg i närheten coh kammade sitt hår då hun hörde att det var livat vid lägret. Hon skyndade sig upp dit för att få reda på vad som hade hänt. Soldaterna hade kommit tillbaks. det hade aldrig hunnit blivit någon strid innan de hade fått vänt tillbaka. det var nämligen så att de hade kommit på att juvelerna inte fanns i slottet i San Marino utan i slottet i Dorze. Så det var bara att packa ihop igen och vandra tillbaka till båten och segla dit. Elinor trodde att de aldrig skulle hittad de där juvelerna och hur kunde de förresten veta säkert att de inte fanns här? Hon pratade med kaptenen och han svarade att de hade starka bevis att juvelerna inte fanns här, utan i Dorze. Elinor godtog den ursäkten men var fortfarande sur för att behöva vandra tillbaka när de bara hade varit här en dag. Och dessuton så var hennes kropp i allvarligt behov av vila i några dar. Sonja påstod att hon skulle få vila när hon kom till båten men det liteade inte Elinor ett ögonblick på. Nu när inte Sara fanns längre så måste det ju vara någon som tog hand om maten och städningen. Så vila var nog det sista hon skulle få göra på resan till Dorze.
“Jag är säker på att juvelerna inte finns i Dorze heller, det är bara onödigt att vi åker dit.” Elinor hade bestämt sig för att ogilla Dorze.
“Det blir säkert bra ska du se. Dorze sägs vara en fin stad.” Sonja försökte att muntra upp den envise Elinor men hon fick inga direkta framgångar. Tvärtom så blev hon bara mer envis och ogillande.
“Hm, det tror jag vad jag vill om!” Elinor skulle senare komma att ändra sin uppfattning och vara riktigt glad att de åkte till Dorze.

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *