Two Tears 009

19 mars 2007

“Elinor! Dags att vakna, klockan är mycket.” Elinor gäspde stort och blinkade med ögonen, hon var helt slut. När hon hade vaknat till tillräckligt mycket för att kunna se något så kastade hon en blick ut genom det lilla fönstret. Solen avslöjade att det var ganska sent på förmiddagen. Eilnor for upp ur sängen.
“Varför väckte du mig inte tidigare?” Elinor skyndade sig på med en klänning hon hittade och kammade snabbt igenom håret.
“Det gick inte att väcka dig. Du sov så djupt.” Sonja var helt lugn och sansad, med andra ord helt annorlunda än Elinor för tillfället som for omkring som ett yrväder. “Ta det lite lugnt, du har alldeles ledigt i dag.” Elinor stannade upp och tittade på Sonja.
“Men, det ska ju bli krig idag.” Hon såg frågande på Sonja.
“De har redan gett sig av. Det gjorde de tidigt nu på morgonen.” Elinor satt sig på sängen. Sen började hon skratta. När hon skrattat klart så fortsatte hon att göra sig i ordning. Senare på dagen kanske hon skulle gå till slottet och titta lite. Inte kriga, för det fick hon ju inte, men hon kanske kunde smyga omkring lite och se vad som händer.

Efter en rejäl frukost så gick hon och tog på sig lite bättre kläder, det fick bli ett par tunna bomulls byxor och en stor luftig tröja. Hon flätade håret i en ända lång fläta ut med ryggen och till sist så spände hon fast svärdet som hon gömde väl. Hon gick vidare ner till stallet för att hämta en häst. När hon kom dit så var nästan alla hästar borta för soldaterna hade ju tagit de bästa hästarna. Elinor såg att det bara fanns några svaga kvar men det fanns en som såg lite starkare ut. Det var en fin fux men den var alldeles för mager för att vara med och kämpa i ett krig. Hon sadlade och tränsade hästen och hoppade upp och gav sig i väg.

När de hade färdats en bit så kom de fram till en liten by. Elinor tittade sig omkring och lade märket till en sak. Den här byn såg lite annorlunda ut eftersom det var lite finare hus som var mer väl gjorda än husen i de tidigare byarna de stött på. Det var inge skitiga ungar som var ute och lekte på gatan heller. Djuren var på sina platser i hagarna eller i stallen. Det var nästan inga människor ute alls. Bara någon enstaka som sprang omkring då och då. Då kom Elinor på en sak. I den här byn handlade allt om en snygg fasad. Folket som bodde här ville att det skulle se ut som att här var allt jätte bra och här trivdes alla. Men egentligen så var inte fallet så, för det fanns djupare saker under ytan, som var dolda. Elinor hade nu kommit ut ur byn och fortsatte vidare mot slottets ängar där de skulle kriga.

Efter yttligare än bit så hade hon kommit fram till slottet. Bakom det kunde hon skymta ängar. Det måste var där de krigade tänkte hon. Hon hoppade ner från sin häst och gick in en bit i skogen och band honom vid ett träd. Hon lovade att hon skulle skynda sig tillbaka och sedan började hon gå upp mot slottet. Det var stort och grått och omgivet med höga murar. Vid varje öppning så stod det vakter. Det såg väldigt livlöst och tomt ut i slottet tyckte hon. Elinor smög sig försiktigt närmare och då såg hon två vakter som stod och diskuterade livligt. Hon tänkte att om hon var riktigt tyst så kanske de inte skulle lägga märket till att hon smög in. Och mycket väl så kunde hon göra det. Även om det var nära så klarde hon sig från att bli upptäckt, den här gången i alla fall. Hon gick vidare in i slottet och försökte komma på vart juvelerna kunde vara gömda någonstans. Hon såg en trapp som ledde upp en våning och tänkte att juvelerna kanske är lite högre upp, i något torn kanske. Hon gick upp en bit och tittade sig omkring för att försäkra sig om att det inte var någon i närheten. När hon såg att det var fritt fram så fortsatte hon upp. Hon kom fram till en ganska stor hall som hade en massa olika korridorer åt olika håll. Elinor bestämde sig för att ta en korridor som såg lite större och finare ut. Hon kom fram till en stor vacker trä dörr och öppnade försiktigt den. När inget hände gick hon in. Hon kom in i ett rum som var ett stort lufitgt sovrum. Det hade en stor rymlig säng med en sänghimmel över. En garderob stod vid en lite dörr som hon förmodade ledde in till badrummet, brevid garderoben så var det stora speglar. Brevid dörren som man kom in igenom så var det ett litet skrivbord med sminksaker och parfymer på. Mitt emot sängen avr det en stor brasa, framför den var det en mysig soffa som Elinor bara fick lust att sjunka ner i när hon såg den. När hon hade tittat sig omkring ett tag, så gick hon ut på balkongen och tittade åt vilket håll den ledde. Då såg hon att den var ett perfekt ställe att betrakta kriget ifrån. Hon lutade sig mot räcket och kisade lite med ögonen för att försöka se vad som hände där nere. Hon flämtade förskräck till. Hon såg att den andra sida ledde stort och hennes egen sida var mycket svag. Det var många som var skadade. Elinor förstod att hon måste komma dit ner för att hjälpa dem. Hon sprang tillbaka ut i hallen och försökte komma ihåg vilken väg hon kommit. Men det visade sig inte vara så lätt. När hon äntligen kom fram till ängen så rusade hon fram för att hjälpa till så gott hon kunde. Hennes första tanke var att hon skulle försöka hjälpa de sårade men när hon kom dit ner förstod hon att hon för tillfället måste strida. Bara de andra lät henne göra det. Innan hon hade frågat någon drog hon sitt svärd och kastade sig in i striden.

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *