Ur Ljuset, I Mörkret

6 april 2009

Huvudet bultar, tankarna är mörka. Vart ska man gå? Vem ska man prata med? Ingen som förstår, ingen som vet. Ingen som ser, ingen som hör. Ingen. Skuggan drar sig närmare, dess armar greppar tag om mig. Vaggar mig in i dess rosslande andetag som talar om död. Det tröstar mig. Men solens strålar kryper in mot skuggan, drar den bort från mig. Förbannade sol! Förbannade fiende. Jag står vid brunnen, skuggan gömmer sig i dess inre. Jag stirrar ner, och med ett leende lovar den någonting jag inte kan hitta på jorden. Armarna drar ner mig, och så… Frid.

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *