Valgårds Förbannelse

18 september 2009

Allt börjar i en lugn och stilla by, vid namn Valgård. Byn var fredlig och hade ganska så stora mellanrum från andra byar runt omkring, så krig var inte det första som skulle bryta ut där. Folk levde sina fridfulla liv och landskapet som byn låg i var fint. Det fanns väldigt mycket grönska och skog där, vilket gjorde att byn såg ut att vara hem för gudarna själv. Men detta lugn skulle ej råda allt för länge. Trots dom lugna och fridsamma liv som ägde rum i byn, så var det något annat som pågick ovanför marken och molnen som skulle förändra deras liv.

Ovanför marken så existerade ett annat liv, andra väsen som många inte visste så mycket om, men som ändå berättades sägner och sagor om. Ovanför marken och molnen så befann sig liv som inte kunde uppfattas på samma sätt som en vanlig dödlig. Dessa liv kunde heller inte dräpas utav en dödlig själs hand heller. Dessa väsen kan kallas vålnader eller också odödliga. Dom kan inta en människas eller ett djurs form och vandra runt på marken, men den som är med om ett sammanträffande med dom kommer att dö och släppa en förbannelse.

En sägen om dessa odödliga väsen har berättats så här: När en äventyrare vid namn Herjer var långt ifrån sin by, ute i skogen, så träffade han på en hotfull människa. Denna människa betedde sig så hotfullt att Herjer började trassla efter sin stridsyxa. När han precis fick tag i den och skulle sätta det dödande hugget mot denna nu väldigt hotfulla gestalt som såg ut att ha växt i längden till något större och skrämmande, så gick Herjer in i en annan värld. Allt för hans syn fick en mörk nyans, och när han skulle vända sig om och springa iväg genom skogen som hade blivit mörkare den också, så fick denna gestalt en annan form. ena gestalts ansikte omvreds och förvandlades till något så skrämmande att det kunde suga själen ut en på en gång. När Herjer stirrade vålnaden in i ögonen så var det något som talade med honom inne i hand huvud. Herjer förstod inget av det som rann igenom hans huvud men han var paralyserad av skräck inför denna vålnad. Allt blev plötsligt helt svart för hans ögon och han vaknade i hans egen by, svettig och högt febrig. När han försökte berätta om denna vålnad så var det inget som trodde honom. Han dog bara några få dagar senare på grund av den höga febern. Herjer dog bara inte, utan lät också förbannelsen han hade fått med sig genom hans sammanträffade med vålnaden rinna ut över stället han levde på. En förbannelse som skulle visa sig en tid fram över.

Nu var det en helt vanlig dag i Valgård, som vilken annan dag som helst, men åndå inte. Folken som bodde och levde där skulle få en snabb förändring. Det var som sagt något som höll på att hända ovanför marken. På denna nu varma och sköna dagen så var det en grupp jägare ute i skogen för att leta efter något byte. Deras jaktlycka var inte stor, men den betydde inte allt för mycket när en hemsk storm påbörjade. Efter bara några minuter i stormen började det dundra och skaka i hela skogen och marken höll på att brista. Det var som en hemsk jordbävning, men ändå värre. Folk var skräckslagna och irrade runt som tokiga i den farliga stormen. Den tog natten ut, och byn tog hemsk skada utav den.

Efter en hemsk natt, så var skogen och byn väldigt omskakade. Jägargruppen hade klarat sig igenom natten genom att ta lä i en grotta längre in i skogen. När dessa jägare var på väg tillbaka till byn så kände dom en lustig känsla, som om dom inte riktigt kunde känna igen skogen. När dom förstod att byn var borta och dess folk också, och att dom hade vaknat upp i en skog som inte var den skog som dom kännt till innan, så visste dom inte vad dom skulle ta sig till. Dom började i alla fall med att slå ett mindre läger när dom hade sansat sig. Men dom kände änså en annan lustig känsla,en som inte var bra. Dom kände sig som bevakade, eller att det fanns något hemskt i närheten av dom.

I ett försök att ta reda på mera så gav sig gruppen ut på en vandring runt om i skogen för att kunna hitta något spår efter folk eller andra väsen. Dom behövde inte leta länge innan dom såg lägereldar lite överallt i skogen. Den nästan kolsvarta röken gick inte att ta miste på, och dom begav sig mot den närmsta av eldarna. Den upptäckt dom skulle göra, var minst sagt något att göra sig beredd för.

Efter en kortare vandring till den närmsta lägerelden, så försökte dom gömma sig på ett bra ställe, för att sen kunna få en bra sikt på vad som pågick i lägret. Det dom såg förvånade dom. Varelser klädda i svart, och nästan alla med en pilbåge eller ett armborst i deras hand. När dom skulle bege sig av därifrån så hördes ett ljudligt knak. Den ena jägaren hade av misstag snubblat till och fått foten på en kvist som gick av på mitten, och gav till ett knakande ljud. Dom hann varken springa eller gömma sig, utan dessa skickliga svartklädda figurer var snabba med armborsten och pilbågarna. Inom tio sekunder så var fem jägare skjutna, och resten infångades. I ett sista tappert försök att smita så dog dom sista jägarna i gruppen och lämnade skogen åt dessa varelser.

Efter stormen så var det tyst, inga spår av människoliv fanns att hitta. Den en gång så glada och fridsamma byn Valgård hade nått sitt öde och blivit utrotat, liksom folken. Skogen stod nu tom, bara djuren levde vidare. Varelserna var också borta, som om dom aldrig hade existerat. Dom kom från en storm och försvann med människorna. Men ändå så levde folk från andra sidor utav världen vidare. Stormen märktes aldrig där, och kom aldrig dit. Ända sedan Herjer en gång i tiden existerat och funnits i byn som faktiskt var Valgård, så var den belastad med en förbannelse. En förbannelse som hade kommit med Herjer och som försvann med denna storm och dess väsen. Platsen som förbannelsen vilar över står för alltid dunkel och tyst.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *