Världen, inte vi. Världen.

24 mars 2007

Svartbrända löv singlade till mark
Långsamt, så stillsamt, så tyst
Endast lågorna som brände den bark
Som varit gyllene innan elden den kysst

Allt som så plågsamt neg i den vind
Som tänjdes till den yttersta gräns
När stormen slet upp den lind
För att visa att makterna ej var överens

Molnens droppar blev för tunga för att hålla kvar
De föll från himlens mörka valv
Tills blixten gjorde himlen klar
Och då kvar låg linden halv

Endast elden överlevde allt detta
En tyst men sprakande glöd
Spred ännu lågornas hetta
Fortsatte färga marken röd

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *