Vattennymfens röst

29 juni 2007

Vattnet glittrar i solljusets sken.
Så blått och förunderligt vackert.
En röst den drar mig så sakta.
Den drar mig mot älvens kant.
En röst som drar och lockar mot ävens brant.
En röst som lockar mot älvens kant.

Rösten som lovar en vila.
En vila för alltid.

Rösten förtrollar mig,
och drar mig närmare älven.
Sedan så hör jag ett skratt,
och känner en hand som drar mig ned i älven.

Jag ser ett ansikte av vatten och två ögon av eld.
En mun av sylvassa tänder.
Sedan så sluter sig mörkret för alltid runt mig.
Allt blir så lugnt, så lugnt och så tyst.
Och tystnaden kommer att vara,
Vara i evigthet.

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *