Vidvinkelperspektiv

13 september 2010

Ibland vill jag tro att de är gudar. De verkar så främmande när de svävar högt där uppe, svarta vingkonturer mot det rena blå. Badande i gyllene strålar av solsken, även när molnen begraver oss andra i dunkel.

”Han ljög förstås. Det är allmänt känt att gudar är bland de ensammaste varelser som finns.”
Så skrev jag en gång. Innan.
Ibland när jag ser en ensam fågel som svävar på vindarna tänker jag på det och minns.

Människor har så konstiga föreställningar om hur saker är. Det är lättare med fjädrar och vingar. Man får större möjligheter till perspektiv.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *