Aladdin

16 februari 2005

Regissör: Clements, Ron; Musker, John

Originaltitel:

År: 1992

Längd: 87 minuter

Skådespelare: Peter Jöback, Dan Ekborg, Myrra Malmberg, Mikael Samuelsson, Nils Eklund, Per Eggers

Ja. Det är Disney. Fantasy? Kanske inte det första man kommer att tänka på, men vad är skillnaden egentligen? Inspirerad av den klassiska sagan har Disney skapat en berättelse om en fattig pojke som ensam kan dra det magiska sv… eh, stiga in i den magiska grottan, en ond, maktgalen trollkarl och en smått galen, totalt anakronistisk ande. Det är kärlek över klassgränserna, underlägsen godhet som möter överlägsen ondska och allt det där som hör till. Som vanligt när det gäller Disney handlar det om en tecknad musikal, och jämfört med övriga Disneyfilmer är det en av de klart bättre, i konkurrens med Lejonkungen men inte många andra. Sångerna är riktigt bra och fungerar även på svenska (som är aningen lättare att få tag på i Sverige, där de flesta som läser det här antagligen befinner sig).
Naturligtvis finns det störande moment. Nog för att den riktar sig till en bra mycket yngre åldersgrupp än jag egentligen tillhör, men det borde likväl inte vara nödvändigt att riktigt så ofta låta våra skurkar påpeka hur onda de är eller brista ut i riktigt sådär ondskefulla gapskratt när de planerar sina onda saker. Men det finns också ljusare punkter. Aladdin är visserligen självuppoffrande och genomgod precis som de allra andra flesta hjältar i liknande filmer, men det finns en djupare del av hans personlighet – girigheten och strävan att ta sig upp i livet, göra någonting bättre av sin situation.
Anden är dessutom en av Disneys mer lyckade skapelser – komisk, smått vansinnig och i helt fel tid. Hans följeslagare – den flygande mattan – är dessutom ett av bevisen på hur skickliga de här tecknarna är på känslor och rörelsemönster: Bara genom dess hållning och hur den rör sig lyckas de utomordentligt väl med att visa hur den känner sig, vilket inte är illa med tanke på att vi talar om, tja, en matta. På det hela är det en film som jag fortfarande tycker fungerar, trots att jag förmodligen var mer i målgruppen när den kom ut för över tio år sedan. Mitt betyg blir en trea och om jag inte hade hunnit växa till att få fullt så kritiska ögon hade det förmodligen blivit än högre.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *