Amelie från Montmartre

10 juli 2013

Regissör: Jean-Pierre Jeunet

Originaltitel:

År: 2001

Längd:

Skådespelare: Audrey Tautou, Mathieu Kassovitz, Serge Merlin, Jamel Debbouze, Rufus, Yolande Moreau, Arthus de Penguern, Urbain Cancelier, Lorella Cravotta, Clotilde Mollet, Claire Maurier, Isabelle Nanty, Dominique Pinon, Maurice Bénichou, Michel Robin, Andrée Damant, Claude Perron, Armelle, Ticky Holgado, Kevin Fernandes, Flora Guiet, Amaury Babault och André Dussollier.

Wow. Det finns ibland de där sällsynta filmerna som är själva definitionen av filmmagi. Romantisk, roligt, surrealistisk, magisk, varm, fransk och minnesvärd. Förbered dig att dyka in i en film av ren euforisk glädje.

Amelie är en ung kvinna som arbetar som servitris på ett kafé i Paris. En dag finner hon en plåtask, full med barndomsminnen, gömd i sin lägenhet. Amelie spårar upp ägaren och återlämnar asken, utan att ge sig till känna. Uppmuntrad av den glädje denna handling resulterade i hos mottagaren bestämmer hon sig för att utföra flera goda gärningar. En dag får Amelie syn på Nino, en ung excentrisk man, och hon inser att hon blivit kär – men hur ska hon kunna konfrontera honom med denna sanning?

Nöjet med filmen ligger inte nödvändigtvis i handlingen. Det är många saker med Amelie som skiljer den från den vanliga feelgood filmen (särskilt allt de hemska amerikanerna kokar ihop). Jean-Pierre Jeunet som i sina tidigare filmer blandar verklighet och fantasi med humor som är helt genialisk. Men medan hans äldre filmer är mörkare och allvarligare är Amelie bara ren glädje. Han är min hjälte som fick mig att inse att filmer inte behöver vara mörka för att vara underhållande. Det känns som en saga för vuxna samtidigt som det finns flera mörka ögonblick och en obehaglig underton.

Tekniskt sett är den genialisk. Kamerabetet och klippningen förtjänar en Oskar i sig. De franska stads- och naturmiljöerna och dekoren känns genuina och levande. Ofta kan en dekor kännas väldigt livlös och opersonlig som om den var med i någon IKEA-katalog. Inte den här filmen. Och musiken är fantastisk och otroligt fransk.

Amelie: Om skådespelerskan inte var hundra procent trovärdig och om vi inte var hundra procent sympatiska skulle allt vara förgäves. Lyckligtvis gör Audrey Tautou förmodligen sin bästa och mest ikoniska roll någonsin. Hon är den sortens tjej som man inte kan hjälpa att bli åtminstone lite kär i.

Mathieu Kassovitz är också trovärdig som esteten som jobbar i en porrvideoaffär och samlar trasiga foton från fotoautomater. Ingen romantisk film kommer i närheten av den kemi och kroppsspråk som båda skådespelarna använder för att uttrycka sina känslor.

Och alla andra skådespelare är minst lika bra och deras skruvade karaktärer minst lika minnesvärda. Jag har inte plats för beröm för alla men jag ska nämna Dominique Pinon (en Jeunet-favorit) som medverkar i den mest bisarra sexscenen sedan… ja någon annan Jeunet-film. :)

Om du går ifrån den här filmen opåverkad är du förmodligen en känslolös psykopatisk seriemördare. Jag kunde inte sluta le och eller sluta känna glädjen inombords. :)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *