Apocalypto

28 juni 2007

Regissör: Gibson, Mel

Originaltitel:

År: 2006

Längd: 139 minuter

Skådespelare: Rudy Youngblood, Dalia Hernandez, Mayra Serbulo, Gerardo Taracena, Raoul Trujillo

När jag slog mig ner i biografen visste jag inte riktigt vad som väntade. Jag hade hört att filmen skulle vara bra och hoppades givetvis på detta. Vad jag möttes av var långt bortom bra – det var otroligt.

I inledningen får man se ett citat av Will Durant, som lyder: ”A great civilization is not conquered from without until it has destroyed itself from within”. Detta speglar sannerligen filmen.

Filmen utspelar sig i slutskedet av Mayaindianernas storhetstid, innan conquistadorerna gick i land och skövlade urskogskulturerna. Debutanten Rudy Youngblood ser vi i huvudrollen som jägaren Jaguar Paw. Han bor, tillsammans med sin son och höggravida fru, i en liten by mitt i regnskogen. Ett lyckligt och lättsamt liv och harmoni mellan män och kvinnor, gamla som unga, skildras. Detta gör att de följande scenerna, där byn blir attackerad och nedbränd av en rivaliserande stam, blir hjärteknipande och gripande. Kvinnor och män mördas och andra tas som fångar. Jaguar Paw blir tillfångatagen, men lyckas gömma undan sin son och fru och detta är hans drivkraft genom hela filmen – att de är i säkerhet.
Här börjar en lång resa till Mayafolkets centrum och mot en säker död. På vägen möter de en flicka, som har drabbats av den alltmer spridda pesten. Den lilla flickan pekar på Jaguar Paw och berättar en profetia om Mayarikets undergång och vem som kommer att stå för den. Detta får soldaterna skrockfulla och gör dem rädda.
Väl framme i Mayastaden ska fångarna offras till solguden, men Jaguar Paw slipper undan och lyckas sedan fly. Jakten efter honom blir dramatisk och oerhört spännande – han känner sin djungel väl och utnyttjar den till fullo.

Detta är Mel Gibsons andra film bakom kameran, och han gör den utomordentligt bra. Istället för att låta skådespelarna prata engelska eller engelska med en dålig fake-brytning, pratar de ett indianspråk – antagligen maya. Det gör filmen mycket mer trovärdig och man slipper dessa klyschiga repliker. Skämt om tapirtestiklar och impotens lättar upp och gör den mindre tung – men inte mindre allvarlig för det.
Våldet var ganska säreget – avskurna halspulsådror, krossade kranium, halshuggningar och scener där de gräver ut hjärtat på levande människor och där blodet bara sprutar kan uppfattas som lite väl råa. I andra filmer hade detta inslag fått kritik direkt, men i den här passar våldet, på något sätt, in. För att kunna överleva måste de använda sig av dessa grymma jaktmetoder och kunna slå in huvudet på någon med klubbor utan att varken ångra sig eller bry sig. Det handlar om att överleva och våldet gör INTE huvudpersonerna mindre humana.
Musiken är otroligt passande och mäktig. Snabba trummor och mässande på maya ger filmen en starkare karaktär.

Vad som gjorde filmen så utmärkande, var just att den var så unik. Inget liknande har nog någonsin filmatiserats. Hela storyn och framför allt språket är både sorgset och underbart.
Slutet var ju något alldeles – förvånande och mycket gripande. Sevärd till högsta grad!

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *