Arabian Nights

27 april 2005

Regissör: Barron, Steve

Originaltitel:

År: 2000

Längd: 2 tim 20 min

Skådespelare: Mili Avital, Jason Scott Lee, John Leguizamo, Andy Serkis, Rufus Sewell m.fl.

Alla känner förmodligen till historien om “Tusen och en natt” men för er som av någon anledning inte gör det tänkte jag snabbt gå igenom filmens koncept. Efter sin frus död har sultanen blivit spritt språngande galen och litar inte på någon kvinna. Därför blir samtliga kvinnor han gifter sig med mördade morgonen därpå. För att detta inte skall hända igen anmäler sig Scheherezade som nästa brud till rakning, en kvinna med personliga relationer till sultanen sedan tidigare (i det här fallet en barndomsvän) som tror sig kunna hela hans sinne. Hennes plan är att berätta fantastiska historier vilka hon abrupt avbryter när det är som mest spännande för att sultanen helt enkelt skall vara så nyfiken att han inte kan döda henne.

Arabian Nights är en tämligen lyckad skapelse även om man inte lyckats hålla stämningsfaktorn hög under hela speltiden. Av historierna som berättas är det Aladdin som är den bästa och även den som det läggs mest tyngd på. Rollprestationerna går inte av för hackor och det är en tämligen gedigen skådespelarlista med tanke på att det bara är en TV-film. Bäst av alla är John Leguizamo (Romeo + Juliet, Spun) som gör otroliga roller som anden i lampan och anden i ringen. Även det asiatiska kraftpaketet Jason Scott Lee (Dragon: The Bruce Lee Story, Soldier) gör ett strålande arbete och visar att han hanterar mer skådespeleri än sparkar, slag och hårda miner. Tilläggas bör att vi även finner Andy Serkis (Lord Of The Rings) i rollen som Alibabas alkoholiserade broder i “Alibaba och de fyrtio rövarna”. Detta är för övrigt också en tämligen lyckad historia och har precis som de övriga en viktig poäng som skall få sultanen att friskna till. En bra sak i storyn är också att Scheherezade och sultanen till slut hamnar i ett eget äventyr.

Hela kalaset slutar naturligtvis lyckligt och bra på alla sätt och vis och det är kanske detta som är filmens stora brist. Överraskningsmomenten är få och det mesta är väldigt standard. En annan negativ faktor är de transportsträckor vars existens är rätt märklig med tanke på att filmen är uppbyggd i “sagoblock” och därför borde kunna flyta på hur smidigt som helst. På det stora hela är det emellertid en klart godkänd och sevärd skapelse med många ljusglimtar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *