Avalons dimmor

23 december 2002

Regissör: Edel, Uli

Originaltitel:

År: 2001

Längd: På tok för lång.

Skådespelare: Anjelica Huston, Julianna Margulies, Joan Allen, Samantha Mathis, Caroline Goodall, Edward Atterton

Alla vi som tog tag i saken och plöjde igenom Marion Zimmer Bradleys mastodontverk Avalons Dimmor vet hur förbaskat bra den boken är. Därför är det en smärre underdrift att säga att mina förväntningar på den här filmatiseringen var skyhöga.

Historien om Kung Arthur och hans riddare har berättats åtskilliga gånger, men sällan så originellt som Marion Zimmer Bradley gör det. Hon ställer fokus på kvinnorna vilket gör att vi får följa Morgaine, Viviane och Morgause istället för sedvanliga Arthur, Lancelot och Co. Det hade sina fördelar i boken då Marion Zimmer Bradley i det stora hela knöt ihop det med originalhistorien på ett ypperligt sätt. Här finns dock den största skillnaden mellan boken och filmen. Till skillnad från Marion har Uli Edel fatalt misslyckats med att få till bollspel mellan dessa tre damer och Kung Arthur och hans mannar. Med andra ord känns den här berättelsen väldigt torftig då man får följa tre hemmafruar och inte som i boken Kung Arthur-legenden genom tre hemmafruars ögon.

Något som filmteamet dock skall ha credit för är miljöerna i filmen. Förutom att Avalon ser ut som en grön soptipp i dimma är det mesta klockrent och alla vinklar och dylikt sitter som en keps. Camelot är bland de bästa i filmen, mycket lyckat uppbyggt. Skådepelarinsatserna är det väl egentligen inte några större fel på heller. Ingen i teamet sticker väl direkt ut men det är absolut ingen som gör bort sig.

Nej, det går knappast att knyssla med att det är i regin den här filmen faller pladask som en fura. Efter att ha sett den här rullen kändes det som om Peter Jackson följde Tolkiens mästerverk till punkt och pricka. Jag börjar tro att Uli Edel inte läst boken utan bara fått den berättad för sig ett par gånger och sen bestämt sig för att här finns det pengar att tjäna. Och det torde ju alla veta att det inte räcker med fina miljöer om man skall filmatisera ett mästerverk.

När filmen väl närmade sig sitt slut var jag minst sagt förbannad. Jag kände mig lurad. Lurad på de 50 kronorna jag hyrde skiten för, lurad på de förväntningar jag hade innan jag matade in skivan i min DVD-spelare och framförallt lurad på den respekt jag hyste för Avalons Dimmor innan det här patrasket kom till världen.

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

1 kommentar

  1. Profilbild på NattögaNattöga

    Håller helt med i det du skriver, hade höga förhoppningar efter den fantastiska boken vilket filmen ruinerade helt!
    Du nämner inte att filmen hoppar över stora delar av Morgaines liv. Speciellt slutet hade de förstört rejält jämtemot boken. Är inte en film värd att se. Musiken är fantastisk dock, gjord av Loreena McKennit.

    Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *