Beowulf

12 januari 2003

Regissör: Baker, Graham

Originaltitel:

År: 1999

Längd: 1 h 29 min

Skådespelare: Christopher Lambert, Rhona Mitra, Oliver Cotton, Götz Otto, Layla Roberts, Patricia Velasquez, Charlie Robinson, Vincent Hammond

Denna film är givetvis en filmatisering av den gamla anglosaxiska sagan med samma namn som uppskattningsvis härrör från 800-talet.

Beowulf är en varelse av kött och blod – men ändå inte. Han är ett Bhaalspawn, avkomman av en mänsklig moder och den demoniska entiteten Bhaal. Därför hör han inte till någon av dimensionerna, utan är fångad i gränslandet däremellan. Med sina övernaturliga förmågor har han vigt sitt liv åt att bekämpa ondskan i världen, i syfte att undvika att själv falla ner i mörkret och bli lika ond som sina fiender.

Befästningen Kanterra har en fruktansvärd hemlighet. Ett monster vid namn Grendel härjar och tär långsamt på dess manskap, en efter en blir de dräpta av det hemska monstret. Borgen bevakas och isoleras av en belägringsstyrka som anser att ondskan ruvar i var och en av utpostens invånare. De kan dock inte hindra Beowulf från att penetrera deras linjer och söka skydd inne i Kanterra, där han snabbt åtar sig uppdraget att förgöra Grendel.

Det här är verkligen urtypen för en hack’n’slash, och Christopher Lambert, i rollen som Beowulf, utdelar säkerligen fler slag och hugg än han yttrar ord i hela filmen. I denna tolkning av det litterära mästerverket utspelar sig det hela i en postmodernistisk värld, där teknologin är en absurd blandning av medeltid och ett samhälle långt fram i tiden. Som ett lustigt exempel på detta så tillverkar vapenmästaren sina svärd med hjälp av en svets. Stridsscenerna är i och för sig ibland rätt snofsiga och underhållande, men de innehåller inte en gnutta realism, vilket för all del är rätt roande.

Detta är rätt igenom en B-film, med alla de element som krävs för en sådan och mer därtill. Sensualiteten i filmen råder det ingen brist på, i rollen som Grendels demoniska mor finner man Layla Roberts, med poster som Playmate of the Year och liknande på sin meritlista. Dessutom finns förebilden för Lara Croft, Rhona Mitra, med i en huvudroll som blir förälskad i Beowulf. Behöver jag nämna att de två ständigt bär tajta lädertrikåer?

För att summera, detta är den perfekta filmen för den som vill ha sig ett gott skratt – filmmakarna har verkligen avsett att göra en seriös och stämningsfull rulle. Resultatet är så patetiskt att det är värt ett asgarv. Jag har den själv på DVD och ser den regelbundet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *