Berättelsen om Askungen

29 september 2015

Regissör: Kenneth Branagh

Originaltitel: Cinderella

År: 2015

Längd: 105 min

Skådespelare: Lily James, Cate Blanchett, Richard Madden, Helena Bonham Carter, Nonso Anozie, Stellan Skarsgård, Sophie McShera, Holliday Grainger, Derek Jacobi, Ben Chaplin, Hayley Atwell.

“Hela dan får hon arbeta, hon får jobba, hon får streta …”

Ursäkta. Fel film.

Ellas mor är död sedan flera år och hennes far gifter om sig med en kvinna som är vacker och elak och har två elaka, puckade döttrar. När fadern också dör behandlar styvmodern och styvsystrarna Ella allt sämre och hon blir en tjänare i sitt eget hem. En dag rider hon ut i skogen för att avreagera sig, och möter där rikets prins, i form av Richard Madden (Robb i Game of Thrones) som ser ut att ha klivit ur en tandkrämsreklam. När det är bal på slottet för att prinsen ska hitta en fru får Ella inte följa med, men med lite magisk hjälp kommer hon till balen ändå, och även om det blir några extra förvecklingar innan det är dags för skoprovning, så vet ni säkert hur det hela slutar.

Det är ju lite larvigt att se en välbekant saga och sedan bli trött över att ha sett den förut, jag vet. Det jag tycker är synd är att man inte passar på att luckra upp den strikta uppdelningen mellan goda och onda karaktärer mer. Att Ella (en solstrålig Lily James) behåller sin godhet genom alla svårigheter backas upp av bakgrundshistorien med hennes mor, och att de som försöker styra prinsens liv vill rikets bästa kan man väl köpa. Men filmens elakingar, Ellas nya familj, får ingen chans att vara något mer.

I en annan sagofilm, Snow White and the Huntsman (som visserligen hade sina egna problem), fick den onda drottningen en bakgrundshistoria som gjorde att hon inte skildrades som ond bara för att. Hennes besatthet av ungdom och skönhet var inte fåfänga för fåfängans skull, utan en överlevnadsstrategi. I ett samhälle där kvinnans högsta värde sitter i hennes utseende, såg hon i skönheten sin enda möjlighet till makt och skydd.

I Cinderella finns små glimtar av försök att förklara vad som driver styvmoderns elakhet, men i efterhand undrar jag om jag tolkade in dem för att jag ville att de skulle finnas där. Styvmodern lyfts ändå av Cate Blanchett, som med sin närvaro och onda blickar äger varje scen hon är med i. Då är det värre med styvsystrarna, som är fullständigt hopplösa utan minsta försök till nyansering. Skådespelerskorna Sophie McShera (Downton Abbey) och Holliday Grainger (The Borgias) får ingenting annat att göra än att skrika, skräna och fnissa.

Eftersom det här är en Disney-storfilm är den påkostad och det syns. Magin funkar, balscenerna på slottet är så pampiga som man kan önska och de många färgstarka kostymerna är underhållande over the top utan att bli alltför tokiga. Det är en prinsessfantasi med både det tilltalande och det problematiska som brukar följa med sådana, en film där de goda (och ”naturligt” vackra) till slut serveras vad de vill ha på ett sockersött fat och de elaka (med rött läppstift) får se sina planer grusas. Den är verkligen sagolik att titta på, och Ella och prinsen är rätt gulliga, men vänta er inget nytt eller intressant.

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

4 kommentarer

  1. Jessica

    Mindre bra recension om en fantastisk folksaga. Personen som skrivit denna recension borde läsa och titta på fler versioner av Askungen. Själv skrev jag min kandidatuppsats just om Askungen där en jämförelse av tre olika versioner av sagan gjordes och när jag såg denna film, kunde jag känna igen mycket ifrån de tre olika versionerna, plus lite nytt, vilket kändes mycket bra. Att uppdelningen av det goda och det onda i sagan ser ut som den alltid har gjort, beror på att själva grundstrukturen i sagan, där kampen mellan ont och gott är just det som bl. a annat utmärker att det rör sig om en sagan. Om den kampen inte finns med, så är det ingen saga heller. Om ni gillar Askungen lika mycket som jag, bör ni se och uppleva den. Det finns mycket man kan påpeka när det gäller Askungen och vad den sagan symboliserar men en sak som är säker: den här filmen är strålande vacker, sorgsen, romantisk, stark, spännande och magisk. Se den!

    Svara
    1. Profilbild på VinterVinter Inläggsförfattare

      Jo, jag har både sett och läst olika versioner av Askungen (även om det var ett rätt bra tag sedan), och visst, att den inte innehåller något nytt är en orättvis formulering. ”lite nytt” skulle stämma bättre.

      Jag håller med dig om att en tydlig uppdelning i gott och ont ofta (inte alltid) är en grundläggande premiss för en saga. Det innebär inte att man behöver gilla den premissen eller tycka att den är intressant i sitt vanligaste utförande. ;) Jag pratar inte om att ta bort den grundläggande konflikten utan om att komplicera den mer, och jag tycker som sagt att det är synd när sagofilmer inte gör det, fast de har chansen. Främst när det gäller ondska men också godheten. Ta t.ex. den här Askungen-filmen: Berättelsen ger henne väldigt lite utrymme att agera själv. Hon accepterar sin plats, tills universum/Gud/karma/whatever belönar henne för hennes goda hjärta och tålamod. Snark.

      Finns din uppsats på nätet? Skulle vara kul att läsa. :)

      Svara
  2. Profilbild på TaurielTauriel

    Kampen mellan ont och gott känns inte riktigt tillräcklig med dagens mått mätt, tycker jag. Varje ny version av en klassisk berättelse behöver tillföra nya perspektiv, eller åtminstone så spännande berättarteknik att filmen håller ändå. Tyvärr tycker jag inte ens att Cate Blanchett räddar denna film från mer än medelmåttig.

    Jag skulle vilja se någon vända på den här steken, liknande Maleficient-filmen som kom nyligen. Ont och gott behöver inte vara svart och vitt längre. Jag tänker mig en Familjelivsinspirerad film om den snälla bonusmamman som gör sitt bästa för att behandla alla barnen lika och lära Askungen att alla måste bidra i hushållssysslorna. Askungen vill inte ge sin nya mamma en chans, utan förtalar henne hos sin socialsekreterare till gudmor, som väcker en familjerättstvist och lyckas få beslut om utökat underhållsstöd till Askungen. Den själviska flickan bränner hela underhållet på ny balklänning medan bonusmamman och syskonen gör allt de kan för att få hyran att gå ihop.

    Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *