Bläckhjärta

1 april 2009

Regissör: Softley, Iain

Originaltitel:

År: 2008

Längd: 106 min

Skådespelare: Brendan Fraiser, Eliza Hope Bennet, Sienna Guillory, Andy Serkis, Paul Bettany, Helen Mirren

Mo Folchart arbetar med att restaurera gamla böcker och då han ofta färdas till marknader och antikvariat för att leta upp böcker att restaurera har detta lett till ett kringflackande liv för honom och hans dotter Meggie.

På en av dessa resor finner Mo boken Bläckhjärta som har ett speciellt värde för honom. I samma stund som Mo finner boken dyker en man med en tam vessla upp. Mannen heter Sotfinger och vill ha Mos hjälp, men Mo vill inte ha med honom att göra. Mo och Meggie flyr från marknaden till Elinor Loredan, en gammal excentrisk släkting till familjen som bor i Italien. Väl där konfronterar Meggie sin far och får reda på att boken har något med hennes mor Resa att göra, men innan hon får reda på sanningen om vad som hände blir Elinors hem plötsligt invaderat av män i underliga utstyrslar med text skriven över sina ansikten. De kallar Mo för Trolltunga och kidnappar dem till en ruinstad där en man vid namn Capricorn härskar. Där får Meggie reda på sin fars hemliga förmåga. Han är en “läsare” som kan göra historier verkliga genom att läsa dem högt. Det visar sig att Capricorn är den onde skurken ur boken Bläckhjärta, och när Mo för några år sedan läste historien högt för Meggie åkte Capricorn ut ur boken men Meggies mor Resa åkte istället in.

Meggie och Mo måste nu fly från den onde Capricorn, finna ett nytt exemplar av boken och läsa in de onda skurkarna och på något sätt läsa ut Resa.

Ur strikt barnfilmssyn var det en trevlig matiné, men jag som sett framför mig en fantasyfilm som skulle gå hem för personer i alla åldrar fann den dock något platt och vissa stunder oengagerande. Handlingen flöt inte så smidigt som jag hade velat utan man hoppade från punkt till punkt.

En annan sak som brast var magins regler. Som alla fantasyfantaser vet är reglerna för magin mycket viktiga, för hur ska man annars kunna begränsa och bestämma vad en person kan och inte kan göra? I denna film kändes det som Läsarnas förmåga hade ett slags rosa skimmer över sig, det var diffust och det kändes som om fenomenet egentligen inte tålde en närmare granskning för då skulle alla de logiska tabbarna uppenbara sig. Det sådde ett frö av tvivel inom mig, och det punkterade helt enkelt hela upplevelsen.
Jag önskar verkligen att de hade förklarat fenomenet bättre för då hade jag kunnat ha överseende med annat. Jag har inte läst boken men misstänker att det finns bättre förklaringar där. Ibland kan det vara svårt att översätta från bok till filmform, kanske är det vad som hänt här?

Paul Bettany lyfte dock filmen med en utmärkt prestation som eldjonglören Sotfinger och Andy Serkis (a.k.a. Gollum) var en utmärkt barnfilmsskurk! Brendan Fraser var väl medelmåttig som mest. Han fungerar bäst i komiska filmer där han får leva ut litet mer… Helen Mirren fick å andra sidan en något komisk roll som inte riktigt passade henne. När jag ser på henne ser jag drottningen av England, ingen tokig turban-kvinna med passion för gamla böcker.

Fun facts:
1. Andy Serkis kommer snart spela i en ny Tintin-film som Kapten Haddock! Kan knappt vänta!
2. Sienna Guillory som spelar Meggies mor Resa kan man känna igen från Eragorn där hon spelar den fagra Arya som flyr med drakägget.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *