Casshern

10 januari 2007

Regissör: Kiriya, Kazuaki

Originaltitel:

År: 2004

Längd: 2 tim 21 min

Skådespelare: Yusuke Iseya, Kumiko Aso, Akira Terao, Jun Kaname, Kanako Higuchi m.fl.

I en dystopisk framtid, då Östra federationen vunnit ett långt, hårt krig och äntligen härskar över det enorma Eurasien utkämpas bittra intriger fortfarande inom ledningen, i slag som är tillräckligt små för att inte få så mycket uppmärksamhet dör fortfarande människor, har den mörka vägen till enighet påbörjats. Doktor Azuma (Terao), upptäckaren av neocellerna som kan läka alla skador och sår, forskar åt en fraktion av militären och konkurrerar om pengar mot andra projekt för att kunna slutföra sin forskning, samtidigt som hans son Tetsuya (Iseya) tar värvning i armén i ett rop på hjälp och uppmärksamhet, trots faderns förmaningar om faror och förmaningar om att han inte vet hur kriget ser ut söker sig Tetsuya mot fronten, mot Zon 7 där motstånd fortfarande finns. Då Tetsuya återvänder hem i en stålkista tappar fadern besinningen och tack vare ett märkligt blixtfenomen får neo-cellerna liv och Tetsuya återvänder till de levandes skara, men han är inte ensam. Neo-människorna som får liv kämpar sig fria, svär att hämnas och utrota människorna, och Casshern står ensam i kampen mot det nya hotet för att rädda den svaga strimma hopp om världen som finns kvar.

Casshern blir en mytologisk hjälte, som inte står ut med varken sig själv eller de han ska rädda. Han kämpar ensam, utan att de han kämpar för bryr sig, eller ens är medvetna om det. Den enda uppmärksamhet som ges honom är från hans motkämpar, i fantastiska stridsscener bygger förståelsen broar mellan hjälten och hans Nemesis, de vet bägge två vad de kämpar mot, men minns inte riktigt varför, och vinsten blir ett självändamål, det enda de har att slåss för är att överleva ögonblicket, en försoning dem emellan är omöjlig men de kan heller inte se den andra vinna. Som fast punkt återstår till slut bara minnet av hans fästmö för Casshern, det som håller honom tillbaks från vansinnets brant i varje sekund är det minne av tillgivenhet han har kvar, för fästmön Luna (Aso) och för sin saknade, dödssjuka mor; att bota henne var från början hela målet med faderns forskning, istället för den nu till hennes säkra död.

Casshern bygger på en gammal animeserie från sjuttiotalet (Shinzo Ningen Casshân) och mycket av den dramatiska berättartekniken känns igen från animescenen; effektfull kameraföring med snabba klipp och spår efter karaktärerna för att visa deras förflyttning används stilfullt, imponerande bilder av en framtid där människan blott är en kugge i industrin ger obehagliga känslor långt efter att filmen slutat, enorma tåg som i fruktansvärd hastighet fraktar containerlaster av människor mot okända mål och de skräckinjagande tal av landets ledande som reciteras drar snabbt tankarna till Europas egen krigshetsande historia och industriella sätt att se på människan och döden.

Casshern var en av de första filmer som under 2004 och 2005 filmades på ett helt nytt sätt, med endast ett fåtal skådespelare och ett minimum av rekvisita spelades hela filmen framför en greenscreen på vilken alla miljöer, omgivningar och föremål lades till digitalt i efterhand. Kiriya använder denna teknik för att vidareutveckla gamla mål, vilket är lite synd, dramatiska, storslagna miljöer har kunnat göras tidigare, mer imponerande blir faktiskt storstadsscenerna ur Sky Captain and the World of Tomorrow och de mörka, påträngande miljöerna i Sin City, två av de andra filmer som producerades samtidigt med denna teknik, men där dessa två filmer kanske gräver ner sig för mycket i estetiken håller Casshern hela tiden fokus på berättelsen, medlen som används för att framhäva konflikten mellan massorna och individen, hjälten och tvivlet tappar aldrig fokus utan håller sig hela tiden på en fantastisk, svårslagen nivå.

Även skådespelarna håller hög klass, Iseya blir bilden självtvivel och tro på undergången, ångesten lyser ur hans ögon och naglar fast åskådaren i ryggstödet, likaså gör Higuchi den bräckliga rollen av den dödsdömda modern Midori mycket väl. Scenerna de gör tillsammans blir starka och dystra, trots sin ljusa framtoning i dessa få scener är det tungt och sorgset, och överlag är det här som filmen briljerar. Det är en film fylld av kontraster; ljussättning, miljöer och ljud är väl avvägda för att fokusera på precis det dystra budskap som sänds ut, vad händer när vetenskapen får styras av krig och död? Är utvecklingen lika oundviklig som den syntes vara i fyrtiotalets Europa eller går det att någon gång, någonstans låta allt ha en annorlunda gång? Casshern lämnar oss med tvivel och frågeställningar, framtidstron sjunker dramatiskt men någonstans inger filmen också hopp, till den enskilde individen och dess förmåga, så låt inte drömmarna krossas, världen är dyster och bitter men att ge upp och tro att allt redan är förutbestämt är det yttersta sveket. Casshern blir helt enkelt svår att glömma.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *