Cube 2: Hypercube

22 maj 2008

Regissör: Sekula, Andrzej

Originaltitel:

År: 2002

Längd: 90 min

Skådespelare: Geraint Wyn Davies, Kari Matchett, Barbara Gordon, Grace Lynn Kung m.fl.

Det är väl föga förvånande att någon idiot till slut gjorde en onödig uppföljare till Cube, budgetfilmen som kom förvånansvärt långt med sin stämning och sin enkla idé. Cube 2: Hypercube handlar, tro det eller ej, om människor som vaknar upp i kubformade rum. Vilket nytänkande! Och det första felet gör sig uppenbart inom några sekunder. Rummen är vita och upplysta. Den mörka och klaustrofobiska stämningen från första filmen försvinner med en gång. Men det fortsätter och snart har ett gäng förvirrade främlingar samlats. Men, lyckligt och otroligt nog, så har skaparna utvecklat idén lite.

De kubformade rummen har fyra dimensioner. Och då är den fjärde inte tid. Det blir en massa, massa spekulativt tänkande om man väl börjar. En massa, massa förvirring följer. Vad betyder det? Jag har ingen aning. Men som illustrerande exempel så är det en snubbe som springer omkring i flera timmar, utan att gå igenom fler än tre rum. Jag tycker faktiskt att det är en god tanke och ett tag räddades filmen av detta kvasivetenskapliga avslöjande. Samtidigt så försöker man pressa in en mer komplex handling än ”hjälp! vi är fångade i en kub!”

Även om jag redan från börjat tyckte att Cube 2 var en ytterst korkad idé så verkade det i alla fall kunna bli något intressant av det. Skaparna ska få en poäng för att de verkligen försökte. De kunde hålla sig i lite mer än en halvtimme. Sen sköt de sig själva i foten när de började försöka för mycket. När väl en och en halv timme har passerat så funderade jag på om de lämnade manuset för att låta en apa skriva ner slutet. Antiklimax på huvudvärksframkallande nivå.

Jag ska inte säga att filmen brister i logik, för när det börjar pratas kvantfysik och dimensioner och parallella blahablahan så antar jag bara att det skulle kunna fungera. Men Hybercube fungerar inte i alla fall och mitt uttryck skulle nog kunna beskrivas med ”döda, tomma ögon” under största delen. När skiten väl börjar hivas in i kuberna så tappar jag näst intill allt intresse och endast få delar känns värda att koncentrera sig på. Men det finns faktiskt ett par roliga scener som väcker mig.

Cube hade aldrig något häpnadsväckande skådespel, men jag fastnade för stackarna ändå. Cube 2 har inte heller något bra skådespel, men stackarna i den nya kuben är mycket tråkigare än dem i den första och jag bryr mig aldrig om vem som lever eller dör.

Cube 2: Hypercube är en uppföljare som aldrig borde ha gjorts. Inte som den är nu, åtminstone. Den får poäng för att utvecklingen av idén har potential. Gå och se den första filmen istället och låtsas som att den här aldrig har funnits. Tvåan i betyget är försvinnande liten.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *