Dark City

14 maj 2008

Regissör: Proyas, Alex

Originaltitel:

År: 1998

Längd: ex. 60 min 02 sek

Skådespelare: Rufus Sewell, Kiefer Sutherland, Jennifer Connelly, William Hurt, Richard O'Brien m.fl.

När jag äntligen såg den här filmen så förstod jag varför den ständigt blir jämförd med The Matrix. Eller tvärtom, rättare sagt, för Dark City kom ut ett år före. Om någon fortfarande tror att The Matrix hade en originell handling är det bara att sätta sig ner och titta på Dark City för att få det påståendet vederlagt. De delar väldigt mycket, allt ifrån grundidé till sceneri. Faktum är att mycket av The Matrix exteriör plockades direkt från den här filmen. Med det sagt så är de totalt olika i de flesta avseenden.

Egentligen skulle jag inte vilja säga mycket om handlingen i Dark City och jag önskar innerligt att den inledande monologen hade klippts bort. Men nu är den där och jag tvivlar på att folk skulle hålla för öronen om jag bad dem. En uråldrig civilisation har gått i fördärvet, av okända anledningar. Det här är varelser som är så avancerade att de kan ändra den fysiska verkligheten enbart med hjälp av tanken, en process som kallas ”tuning”. Men de är döende och måste ut i det vida universum i sitt sökande efter ett botemedel. Gissa vad de hittar? Människor. Det här berättar Dr. Shreber (Sutherland), som hjälper främlingarna med deras experiment. En mänsklighetens förrädare. I den inledande scenen får man se hur han tittar på sin klocka. När den slår tolv så slocknar hela staden och alla invånarna…

Shreber är bara en av filmens huvudpersoner. Utöver honom så har vi mannen (Sewell) som vaknar upp i ett badkar, med förvirrade och röriga minnen. Polisen (Hurt) som försöker reda ut seriemorden i staden, som på något konstigt sätt är kopplade till cirklar. Frun (Connelly) som inte vet vart hennes man har tagit vägen. Och så en massa skrämmande främlingar, med långa rockar och rakade huvuden, som experimenterar på mänskligheten.

Dark City är, i sin helhet, ett mysterium med flera plan, och jag betvivlar starkt att jag fann alla under första titten. Det finns så mycket att koncentrera sig på här att man helt enkelt inte kan ta in allting. Symbolism kan hittas i varje vrå och tolkningarna av filmen torde vara många. Tydligen så är inte ens manusförfattarna överens om vad de vill säga med filmen. Men det är dock inte en film som Primer, fullständigt obegriplig om man inte förstår alla delar. Dark City må vara ett mysterium på flera plan, men det hindrar den inte från att vara en bra film på alla dessa plan. Man behöver absolut inte sätta sig ner med hjärnan på helspänn och analysprocessen på högvarv för att tycka om den här filmen. En film som är bra på flera olika plan är en film som har lyckats bra.

Så, vad är dåligt? Det finns något där som jag inte riktigt kan sätta fingret på. Högst troligt att jag inte kommer att störa mig på det här, vad det nu än är, andra gången jag ser filmen. En andra gång kommer det absolut att bli, säkert en tredje och fjärde också. Vad jag däremot kan peka på är: Rufus Sewell. Han är inte direkt en dålig skådespelare och han gör inte särskilt dåligt ifrån sig här. Men jag tyckte bara inte att han passade i sin roll. Något var helt enkelt fel. Sen är det ju såklart svårt att mäta sig med Connelly, även om hon gör långt ifrån sin bästa roll. Den som kopplar ihop Sutherland med Jack Bauer från 24 får sig en god överraskning här. Han spelar en excentrisk, på något obeskrivligt sätt skadad, galen professor. Och han gör det oerhört väl.

Dark City är en mörk science fiction-film som inte har fått i närheten av den uppmärksamhet den förtjänar. Grymt bra idé, snygga miljöer, film noir-känsla, bra skådespeleri och intressanta personporträtt. Vad mer kan man önska? Ja, kanske en smula bättre specialeffekter, men sett till åldern så står den sig utmärkt. Betyget landar på en stark fyra, med en stor möjlighet till högsta betyg vid andra titten. Det finns fortfarande mycket att hämta här. Om chansen visar sig, se den. Om inte, skapa chansen själv.

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *