De glömda själarnas ö

29 februari 2012

Regissör: Nikolaj Arcel

Originaltitel:

År: 2007

Längd: 100 min

Skådespelare: Sara Langebæk Gaarmann, Lucas Munk Billing, Lasse Borg, Nicolaj Kopernikus, Lars Mikkelsen, Beate Bille, Frank Thiel

I Svergie säger vi att danskarna är bra på att göra film. Tja här är ett exempel.

Lulu ska flytta till en ny stad tillsammans med sin mamma och lillebror Sylvester. De hamnar i den lilla hamnstaden Broby, som Lulu anser vara en väldigt tråkig stad där det aldrig händer något spännande.

Lulu älskar allt som har med magi och övernaturliga fenomen att göra. Hennes högsta önskan är att det bara en enda gång kunde hända något som visar att magi och andar inte bara finns i fantasins och sagornas värld. Hon vill uppleva ett spännande äventyr. Men snart inser Lulu att man ska vara försiktig med vad man önskar sig. Hennes lillebror har blivit besatt av en gammal ande! Hennes mamma tror henne inte när hon berättar det, och det finns bara två personer som kan hjälpa henne – den jämnåriga pojken Oliver och uppfinnaren Richard! Tillsammans hamnar de mitt i en kamp mot klockan och mörka krafter som kan avslöja vilka fasansfulla hemligheter som finns på den lilla ön!

Det är verkligen kul när sådana här filmer kommer ut. Fantasy i Skandinavien är sällsynt så man sitter som på nålar för att se om det faktiskt funkar. Och det gör det. Världen full av spöken, trollkarlar och nekromantiker i De glömda själarnas ö fångade genast min uppmärksamhet. De finns några läskiga partier för de yngre men fantasyn i filmen dominerar och det är i första hand en äventyrsfilm.

Skådespelet går inte att klaga på, speciellt Lucas Munk Billing som Sylvester den besatta pojken som sänder rysningar genom kroppen. Lars Mikkelsen är fantastisk som skurk men jag stör mig på att de gjorde honom till en slags kopia av Våldemort istället för att komma på något själv. Nicolaj Kopernikus är lika bra som den besvikne klärvoajanten Richard men resten når inte samma standard. För problemet är som i många filmer att man inte riktigt hinner lära känna karaktärerna innan de kastas in i trubbel och man känner inte riktigt för de som man skulle kunnat. Det enda som intresserade mig med Lulu till exempel var hennes intresse av det övernaturliga. Man kom inte helt under skinnet på de.

Bakrundmusiken ger en känsla av att det är en bladning av skräck och äventyr och ger filmen rätt känsla till miljöer som i vanliga fall skulle ses som tråkiga. Animationer finns det gott om, till och med mer än Jurassic Park och de håller lätt Hollywoodstandard vilket är en glad överraskning. De glömda själarnas ö ska man se för den är en viktigt verk i den nordiska fantasyn och för att det är en riktigt spännande film.

Betyget kan ses som 3/5

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *