Defiance (Säsong 1)

31 juli 2013

Regissör: Kevin Murphy

Originaltitel:

År: 2013

Längd:

Skådespelare: Grant Bowler, Stephanie Leonidas, Julie Benz, Jaime Murray, Grahame Greene, Mia Kirshner

Året är 2046. För drygt trettio år sedan anlände ett stort antal skepp från yttre rymden fullastade med utomjordingar sökandes efter en ny planet att bosätta sig på efter att deras hemplaneter blivit förstörda. I tron om att jorden var obebodd landade de där och terraformerade världen. Serien tar sin början några år efter ett krig mellan utomjordingarna, som går under samlingsnamnet Votan, och människorna. Defiance är det nya namnet på staden St. Louis, Missouri och en av de få platser där människor och Votans lever i relativ frid och säkerhet.

Hit kommer Nolan, en krigsveteran, med sin adopterade dotter Irisa. Hon är Irathier – en av de nio utomjordiska raserna. Men trots att Defiances mål är att vara en stad där de olika raserna kan leva sida vid sida utan konflikter så ser inte verkligheten riktigt ut så. Borgmästaren Amanda Rosewater försöker hålla ihop staden och ber Nolan om hjälp genom att erbjuda honom tjänsten som stadens sheriff.

Överlag gillar jag Defiance. Det är en hyfsat intressant och actionpackad sf-serie med ett flertal bra karaktärer – varav många kvinnliga. Jag twittrade entusiastiskt att serien fick pluspoäng för att den inkluderade ett polyamoröst äktenskap bestående av en kvinna och två män, men även om det tyvärr inte framställdes jättebra i slutändan så får Defiance åtminstone plus för hetero-normen uppenbarligen försvann tillsammans med den gamla världen. Jag hoppas på mer icke-traditionella förhållanden i nästa säsong.

Det jag inte riktigt gillar är hur världen ser ut. Jag har inga större problem med den egentligen, men jag tycker att den är lite för mycket helt enkelt. All futuristisk teknologi ska lysa och blinka i femtio nyanser av neon och växtligheten och djurlivet som skymtar utanför staden, i det som kallas the Badlands, ser ut som taget från Tim Burtons Alice In Wonderland. Jag fattar att det här utspelar sig i framtiden, det behöver inte bankas hem i varje scen. Det blir lite bättre allteftersom (eller också vänjer jag mig bara), men första avsnittet, speciellt slutet, kändes som en futuristisk karneval. Och inte på ett bra vis.

Istället skulle jag hellre sett att mer krut hade lagts på utomjordingarna snarare än miljöerna. Samtliga raser är exempelvis väldigt humanoida – vilket antagligen beror på att det är ganska svårt att få till mer främmande utomjordingar på tv, men det är ändå lite tråkigt. Vidare så verkar de raser som vi hittills ha fått sett mest av, trots att deras seder, religioner och till och med handslag skiljer sig från både människorna och de andra rasernas, också i övrigt påminna mycket om människor. Det hade varit roligare och mer intressant om de tagit faktiskt tagit ut svängarna lite. Att Castitherna har en ritual där hela familjen badar tillsammans innan en familjemedlem gifter sig känns inte jättespännande.

Detta känns dock som en sådan där grej som är typisk för sf på tv och film: ytan är viktigare än innehållet. Så länge utomjordingarna ser främmande (och coola) ut och åtminstone vissa saker skiljer dem åt från människor så är det lugnt. (Eller också är det bara jag, som i betydligt större utsträckning läser sf än vad jag tittar på det, som är lite partisk.) I want my aliens alien.

Vidare så är frågor som rör rasism väldigt uppenbara serien. Det är mycket spänningar mellan de olika raserna och Irathierna är de som är speciellt utsatta. När denna subtext existerar, och emellanåt blir väldigt tydlig (avsnitt 9, exempelvis), så känns det jävligt dåligt att större delen av rollbesättningen av huvudkaraktärerna är ungefär lika vit som familjen Tarrs hem. Det gäller ju egentligen vilken tv-serie som helst, men det känns lite värre när serien tar upp dessa problem och sedan struntar i att göra ett ordentligt jobb med att faktiskt inkludera PoCs i berättelsen.

Säsong 2 av Defiance kommer dyka upp i juni nästa år och jag tror att jag antagligen kommer ge den en chans. Jag är inte helsåld på serien, men det känns lite som att den här säsongen är en slags introduktion till vad som komma skall och det finns ju mycket kvar i den här världen att utforska. Om de satsar på att göra framställningen av de olika raserna mer komplex och överlag försöker ta det hela några steg utanför boxen så tror jag att det skulle kunna bli något riktigt bra till slut.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *