Delikatessen

12 september 2013

Regissör: Marc Caro & Jean-Pierre Jeunet

Originaltitel: Delicatessen

År: 1991

Längd: ex. 60 min 02 sek

Skådespelare: Jean-Claude Dreyfus, Pascal Benezech, Dominique Pinon och Marie-Laure Dougnac

Jag gillar fransoserna. De är försvararna av kreativa filmer. Speciellt Marc Caro och Jean-Pierre Jeunet har tillsammans producerat några av de bästa cinematiska upplevelserna jag upplevt. Delikatessen är bådas första film och de har inte slipat sina talanger till det yttersta. Det är inte deras bästa mästerverk men det är deras mest kända. Fortfarande får jag mer utav den än de flesta filmer nuförtiden.

Delikatessen är en svart komedi om en fattig framtid med stor matbrist. Slaktaren Clapet äger ett hyreshuset där slakteriaffären Delicatessen finns. Clapet anställer slakteribiträden som försvinner efter en tid. I det hyreshuset råder aldrig någon brist på kött…

Är den här groteska filmen för alla? Nej, många kommer bli alienerade av de surrealistiska aspekterna och hur djupt de kontroversiella aspekterna går.
Blod rinner inte ut ur människors sår, folk kan få tavlor att gå sönder genom att blåsa på dem, en gubbe bor i en källare fylld med vatten och föder upp skaldjur.

Men den är väldigt rolig. Det finns så många härliga komiska ögonblick och riktigt känslosamma ögonblick för alla karaktärer. Alla karaktärerna är groteska men man känner för dem och deras små liv. Deras smärtor och historier finns där även om vi aldrig få veta allt.

Vissligen spelar Dominique Pinon (den enda clownen som inte skrämt livet ur mig) hjälten och han och Marie-Laure Dougnac har bra kemi. Men Jean-Claude Dreyfus stjäl hela filmen som slaktaren Clapet.
Istället för att bara bli en sterotypisk skurk (kanske galen men det är alla i den här filmen) blir han nästan som en andra huvudperson med sina mänskliga ögonblick. Hans logik kallblodig och kalkylerande som den är går att förstå. Människor behöver ett system för att överleva och därför verkar rebellerna så värdelösa.

Bra musik, kusliga miljöer, jag älskar hur allt i den här filmen är så detaljerat, alla människornas små tillhörigheter och intressen. Det enda jag inte gillar är att man låter matbristfrågan bara hänga i slutet. Filmen tar slut och jag är nöjd även om jag tycker att det kunde varit lite mer fokuserat. Men Delikatessen är en kultklassiker av en anledning. Om du känner någon som gillar surrealistiska filmer/franska filmer är den här ett måste.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *