Det regnar köttbullar

26 september 2013

Regissör: Phil Lord, Chris Miller

Originaltitel: Cloudy with a Chance of Meatballs

År: 2009

Längd: 90 min

Skådespelare: Bill Hader, Anna Faris, Neil Patrick Harris, James Caan, Bruce Campbell, Andy Samberg, Mr. T, Bobb'e J. Thompson, Benjamin Bratt, Al Roker Lauren Graham och Will Forte

När Flint Lockwood råkar förstöra stadens torg med sin senaste manick, som sedan skjuter upp bland molnen, tror han att hans karriär som uppfinnare är slut. Men så händer något fantastiskt – det börjar regna delikata ostburgare från himlen. Hans maskin fungerar! Men när de glupska invånarna vill ha mer och mer mat börjar maskinen löpa amok med spaghetti-tornador och jätteköttbullar som hotar att förgöra hela världen! Nu måste Flint tillsammans med väderflickan Sam Sparks och Steve, hans talande assistentapa, komma på ett sätt att stänga av maskinen innan hela världen täcks av enorma köttbullar!

Det Regnar Köttbullar är en rolig film som inte tar sig själv på för stort allvar. Den må vara baserad på en barnbok med samma namn men den har sin egna värld. Alla karaktärerna har sina komiska små ögonblick och skådespelarna har bra kemi mellan varandra. Jag gillade Flints relation med sin pappa (förmodligen den mest förnuftiga personen i filmen och därför någon att identifiera sig med) som har problem med att hålla kontakten med sin son. Flints förhållande med reportern Sam Sparks var rolig.

Jag har träffat flera som berättat att de hatade att bo i små byhålor och att flytta till staden var det bästa de någonsin har gjort. Tänk vilket helvete Flint måste ha gått igenom på den lilla ön. På det sättet går det att förstå varför han letar efter bekräftelse och gör som han gör. Min favoritkaraktär är dock konstapel Earl Devereaux, staden atletiska karatepolis. Han är helt enkelt så rolig när han är allvarlig och arg.
Animation kring miljöerna och karaktärerna är som natt och dag. Miljöerna ser otroligt realistiska ut och karaktärerna gör inte det.

Det som drar ner betyget på filmen är lite av den överdrivna humorn (kille i blöja hö, hö, hö) och några av de lite fåniga familjeögonblicken de måste ha. Men de är väldigt korta och går snabbt över. Konceptet med enstöringen som vill bevisa något är inte heller så originellt men det verkar man inte kunna begära i en sådan här film.

Det finns flera meddelanden här kring att vara försiktig med vetenskap, att inte låta sig överväldigas av berömmelse, att familjen och vänner alltid kommer först, att vara sig själv. Och sedan har vi parallellen kring hur människor förstör klimatet, lite uppenbart men kul.
Jag gillar slutet bäst när maten börjar förstöra staden för den biten innehåller en massa referenser till sci-fi filmer från 80-talet. De gör så många kreativa grejer med mat att när du väl tror att de inte kan göra mer så gör de det.
Jag var hungrig när jag började titta på den här filmen och när jag tittat klart var jag mätt. Jag undrar bara en sak: Vem ska städa upp allt det där?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *