Enchanted

17 oktober 2008

Regissör: Lima, Kevin

Originaltitel:

År: 2007

Längd: 1 h 47 min

Skådespelare: Amy Adams, Patrick Dempsey, James Marsden, Susan Sarandon

I filmens början befinner vi oss i klyschigast möjliga tecknade Disney-film… den vackra Giselle sitter i sin drömstuga i skogen och drömmer om sin drömprins… samtidigt rider drömprinsen Edward genom skogen och råkar höra hennes sång. Efter en snabb räddning av Giselle undan ett mordiskt troll så friar prinsen och nästa dag anländer hon, förälskad upp över öronen, till hans slott för att bli hans prinsessa och brud.

Sagans anda trogen så har den onda styvmodern (Susan Sarandon) vissa invändningar mot giftermålet, och hon förvisar därför Giselle till en plats där det inte finns några lyckliga slut… New York! Giselle anländer, vilsen och förvirrad, i en gigantisk bröllopsklänning och springer snart på en stilig skilsmässoadvokat som hjälper henne (Patrik Dempsey från Grey’s Anatomy). Problemen blir många… inte bara ställer Giselles naiva och kärleksfulla sinne till bekymmer, hon har också som vana att bjuda in råttor och duvor för att städa. Dessutom anländer prins Edward till New York för att rädda henne… men vill hon egentligen bli räddad?

Enchanted är en charmig komedi som har den där riktiga Disney-stämpeln. Det är roligt, gulligt, familjevänligt, fullt av sagostämning och så naturligtvis lite troll och drakar som nog kan skrämma slag på de minsta. Susan Sarandon är kanske lite väl vek som den elaka styvmodern… jag hade hoppats på att den tecknade figuren skulle visa sig bli Angelica Houston när hon reste till ”verkligheten”. I övrigt märker man att alla skådisarna hade jättekul när de gjorde filmen! Särskilt prins Edward och Giselle… de har karaktärer som de får spela över å det grövsta, och ju mer de spelar över, desto bättre! Lite värre är det kanske med Patrik Dempsey som den något pessimistiske skilsmässoadvokaten… hans roll är lite blaha, och ibland känns det som att det ryckte lite avslöjande i mungiporna på honom när han ser de tokigare rollerna runt omkring.

I sann Disney-anda så brister naturligtvis alla ut i sång då och då… men Enchanted gör det med glimten i ögat. Giselle trallar på som om hon var i sitt sagoslott fullt av älvor och magiska fåglar, trots att hon är i Central Park, och försöker dra med sig stackars Patrik Dempsey som stönar “I don’t sing, and I don’t really dance…” Skulle lätt ha kunnat bli klyschigt, men fungerar på något sätt! Här och var anar man också temasångerna från andra Disney-filmer, t.ex. toner från Den Lilla Sjöjungrun när Giselle tittar på ett akvarium. Bra komponerat, bra sammansatt. Inga sånger står ut som onödiga eller drar ut på filmen för mycket.

Enchanted är en sagofilm jag tycker att man ska se! För den som någon gång har älskat en Disneyfilm är det här ett återupplivande och en nostalgitripp på samma gång som det är en modern komedi med glimten i ögat. Filmen tar aldrig sig själv på för stort allvar, och i detta ligger dess styrka. Den försöker aldrig vara något annat än den är – rolig, charmig, gullig och alldeles… alldeles underbar!

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *