Ghost Rider

16 maj 2007

Regissör: Johnson, Mark Steven

Originaltitel:

År: 2007

Längd: 114 minuter

Skådespelare: Nicholas Cage, Eva Mendes, Peter Fonda, Wes Bentley

Ghost Rider är baserad på serietidningsförlaget Marvel Comics Ghost Rider. Huvudrollen Johnny Blaze spelas av Nicholas Cage och i biroller ser vi bland annat Eva Mendes (Blazes ungdomskärlek, Roxanne) och Peter Fonda (den onde Mefistofeles).

Johnny Blaze lever för sin motorcykel och, tillsammans med sin pappa, uppträder han inför publik. När Blaze får reda på att hans pappa är döende lyckas han sluta ett kontrakt med Djävulen, säljer sin själ och ger upp kärleken, bara för att pappan ska bli frisk. Fadern dör i alla fall, men Blaze fortsätter sin motorcykelkarriär och sätter världsrekord genom att hoppa över lastbilar och helikoptrar.
Snart uppenbarar sig Mefistofeles (som också går under tilltalsnamnet Satan och Djävulen, vilket ibland kan vara tvivelaktigt och som jag ska reda ut senare) och vill att han ska slåss mot Mefistofeles egen son, Blackheart. Under natten, när Blaze ställs inför ondska, förvandlas han till Ghost Rider, med huvudet som en flammande döskalle och hans, annars väldigt snygga, chopper blir ännu hetare med kätting som gafflar och brinnande hjul. Till vapen har han en likadan kättingkedja som piska med en touch av hell’s fire och den s.k. botgöringsblicken. Han är en riktig bad boy – Djävulens prisjägare och allt.

Mefistofeles nämns här som själve Djävulen, vilket är sant i viss mån. I en del fall är han bara en av Djävulens pseudonymer (t.ex. Asmodeus, Bockfot, Hin Håle osv), men annars är han Djävulens tjänare – en demon här på jorden. Eftersom det ej är ett fastställt fakta att Mefistofeles är Djävulen eller hans tjänare är det fritt fram för olika tolkningar.

Filmen är mycket välgjord, enligt min åsikt. Det är otroligt mäktigt med ett flammande skelett i skinnställ med kättingpiska. Det liknar ingen B-film och det märks att mycket omsorg och tid lagts ner.
Manuset kan på vissa ställen vara klyschigt, men idag är det svårt att göra en film utan dessa klichéer och det rullar på ändå. Och även om man kan störa sig lite på uttryck som ”You’re going down” och ”You can’t live in fear”, är det ingen riktig film utan dem.
Musiken är laddad och kan självklart förknippas med kulturen runt motorcyklar (ingen fördom där!). Metal skulle jag vilja kalla det, medan andra skulle kalla det för öronbedövande. Men det är en mäktig effekt och förtydligar Blazes image som bad boy.

För mig var filmen en riktig upplevelse. Höjdpunkten var ju hans motorcykel (jag är såld på choppers). Jag rekommenderar den starkt till ALLA, men smaken är ju som baken. Storyn är på ett sätt gripande och framför allt spännande. Jag kan ju varna för en del scener som är lite… läskiga, på sitt sätt. Det är definitivt ingen barnfilm, så att säga.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *