Hellraiser

7 november 2009

Regissör: Barker, Clive

Originaltitel:

År: 1987

Längd: 94 min

Skådespelare: Sean Chapman, Doug Bradley, Clare Higgins, Andrew Robinson, Ashley Laurence, Oliver Smith m fl.

Julia och hennes man Larry Cotton flyttar in i ett hus utanför London, där de hoppas på att kunna trivas trots att det är förfallet och i behov av en del renovering. Men det är inte bara fukt som finns i väggarna, utan också någonting som Larrys bror Frank lämnat efter sig. I detta hus öppnade han Lemarchands ask, ett pussel som enligt vad han har hört ska skänka den som löser det ultimat njutning. Men den plats som öppnandet av asken för honom till är inte enbart en plats för obegränsad njutning, utan också obegränsad plåga.
Larry råkar skada sig på en spik när han ska flytta en madrass, och han rusar upp för att leta efter sin fru som befinner sig i det rum där Frank öppnade asken, och tänker tillbaka på den kortvariga affär hon haft med honom. Larry spiller blod på golvet, och trots att Frank befinner sig i en annan värld finns en liten del av honom kvar ju rummet, och blodet ger honom kraft. Han lyckas ta sig tillbaka, frigöra sig ifrån världen av njutning och plåga, men endast som aningen mer än ett skelett. Men Julia har inte glömt Frank, den man som hon önskar att hon gift sig med istället för hans bror, och han övertalar henne att hjälpa honom att bli människa igen, på bekostnad av andras liv, blod och kött.

Filmen är baserad på Clive Barkers bok The Hellbound Heart, och författaren själv har både regisserat och skrivit manus. I detta fall borde det ju vara så att filmen stämmer i alla fall i nästan allt överens med boken, men så är det inte. Det är alltifrån småsaker – som att Larry heter Rory i bokversionen – och en hel del extra blodig rekvisita, till en del annat, som att en karaktär vid namn Kirsty är en vän till Rory/Larry i boken, medan hon är hans dotter i filmen. Dessutom har cenobiterna, de som lever i och styr den värld som Frank hamnar i genom sin jakt på njutning, en betydligt mer framträdande och detaljerad roll i filmen.

Så en hel del har ändrats ifrån originalversionen av historien, men absolut inte till det sämre. Jag skulle inte vilja läsa filmversionen, men jag tror också att om Barker skulle ha följt sin bok helt enligt varje liten detalj så skulle inte filmen ha blivit alls lika bra. För bra är den – riktigt, riktigt bra till och med.
Jag är inget stort fan av äldre filmer i vanliga fall – jag är alldeles för bortskämd med snygga specialeffekter och liknande – och även om några av de övernaturliga aspekterna skulle kunna vässas till lite mer 2000-talets tekniker, så anser jag att Hellraiser är en av de bästa skräckfilmer jag sett. Den får en både att rycka till gång på gång och känna äckel. Och trots att det finns lite tortyrliknande sekvenser med i filmen så har allt krut för att göra den läskigt inte lagts på blod och köttbitar. Filmen är grymt bra, och Barker bevisar att han inte enbart är en fantastisk författare, utan även en väldigt bra regissör.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *