Hjärtan i Atlantis

18 oktober 2012

Regissör: Scott Hicks

Originaltitel:

År: 2001

Längd: 101 min

Skådespelare: Anthony Hopkins, Anton Yelchin, Hope Davis, Mika Boorem och David Morse

Ofta när man ser filmer baserade på bästsälljaren Stephen King så får man inte de trevligaste assosiationer. Dock så är Hjärtan i Atlantis ett undatag. Titeln är missledande för filmen har egentligen ingenting med Atlantis att göra.

Istället ska du AKTA DIG FÖR DE MÖRKA MÄNNEN. Bobby Garfield har ingen möjlighet att förstå vad varningen kan betyda. Men innan sommaren då han fyller 11 år är över kommer han att inse innebörden… och han kommer att behöva allt sitt mod och förmåga att förlåta. Anthony Hopkins är ledstjärnan i denna nostalgiska skildring av en småstad i Connecticut under 60-talet. Han porträtterar Ted Brautigan, en mystisk och psykiskt begåvad ensamvarg som blir något av en mentor och fadersfigur för Bobby (Anton Yelchin) när han behöver dennes hjälp för att undkomma skuggfigurerna som försöker få kontroll över den kraft Ted besitter.

En av de saker jag uppskattar med Hjärtan i Atlantis är att de övernaturliga elementen är nertonade. Man får tolka hurvida Teds krafter är riktiga eller inbillade. Alla bokens trådar som kopplats till Det Mörka Tornet har tagits bort så filmen snarare står på egna ben.

Filmen fokuserar på den rörande vänskapen mellan Bobby och Ted. Det är en fin vänskap som känns äkta och vacker utan att bli pervers. Och att båda skådespelarna ligger på högklass höjer betyget ett snäpp. Många andra karaktärer och relationer känns som shabloner. Mobbarna, flickvännen, mamman. De lyckas förstås portättera bra karaktärerna men den delen av berättelsen blir tyvärr något förutsägbar.

Som kontrast är 60-talets Connecticut underbart vackert och knappast realitiskt. Det här är en inte så orginell historia om barndommen där allt var möjligt. Som det mesta av Stephen Kings arbete är denna film är främst riktad till amerikaner. När något amerikansk ämne som fotball eller någon annan författare jag känner iden nämns så tittar jag på klockan önskar jag att de kunde fortsätta med annat. Det är inget gott tecken.

Att De mörka männen aldrig introduceras som karaktärer ger de en känsla av mystik och deras natur är okänd. Hjärtan i Atlantis är sorlig berättelse om vänskap, kärlek, våld, förluster och om hur det känns när man nuddar vid det övernaturliga. Det är ett vackert berättelse som håller sig till sin natur.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *