Jordskott (säsong 1)

9 september 2015

Regissör: Henrik Björn

Originaltitel:

År: 2015

Längd: 10 avsnitt (60 min)

Skådespelare: Moa Gammel, Göran Ragnerstam, Richard Forsgren, Lia Boysen, Ville Virtanen, Vanja Blomkvist, Ann Petrén, Stina Sundlöf m.fl.

Polisen Eva Thörnblad åker tillbaka till sin gamla hembygd Silverhöjd för att begrava sin far. Ungefär samtidigt har en liten pojke försvunnit. Det river upp sår för Eva, vars dotter Josefin försvann spårlöst i Silverhöjd sju år tidigare. Snart hittas en flicka i skogen. Är det Josefin? Finns det ett samband med det nya försvinnandet?

Det är en mix av svensk polisserie – komplett med Göran Crazy Eyes Ragnerstam – och ett bekant fantastiktema: Människan som tränger sig in på andra varelsers marker och gör sig, som det heter i Jordskott, ”ovän med skogen”. Och i skogen finns den nordiska folktrons och sagans varelser. Allt eftersom avsnitten radas upp kommer dessutom mer och mer konstigheter. Det finns människor som jagar de omänskliga varelserna, och andra, mer organiserade, som jobbar för att hålla dem hemliga. Huvudkaraktärerna må vara rätt bleka, men Silverhöjds utkanter visar sig vara fullt av udda existenser, som föder upp oknytt i badkaret och gud vet vad. (Ylva, min hjälte.)

Misstänkt likt ett cave troll ur LOTR. Kan vi hitta det i svenska skogar, måntro?

Misstänkt likt ett cave troll ur LOTR. Kan vi hitta det i svenska skogar, måntro?

Jordskott hanterar sina övernaturligheter väldigt snyggt och behåller mystiken genom att inte visa för mycket – det okända är som bekant mest spännande så länge det är just okänt. De är glimtar i ögonvrån, sällan synliga, sällan nämnda vid namn. Ändå förstår man ju som tittare vad det är frågan om. Troll. Näcken. Med vackra landskap, djupa skogar och det magiska precis i kanten av synfältet är det verkligen en tv-serie att se för dess sällsamma och skrämmande atmosfär.

Med det sagt är Jordskott är en ganska förvirrad skapelse. Mycket välgjord visuellt, men tematiskt plakattydlig och spretar lite hit och dit, som att man inte kunde bestämma var fokus skulle ligga utan öste på med extra allt. Men det är ok, extra allt kan vara kul. Jag har också svårt att köpa att en del av det som pågår i Silverhöjd inte får några konsekvenser (en ensam läkare forskar i åratal på en sensationell parasitsjukdom utan att fråga någon annan om råd, utan att någon utanför sjukhuset får reda på att den finns, kom igen?), som om orten var en bubbla avskild från omvärlden, men det kan jag också ha överseende med. Vad som sänker det hela för mig är dialogen. Yes, här serveras typiskt stolpig svensk tv-dialog. Och kanske är det orättvist att kalla det typiskt, för självklart är man mer känslig när det gäller ens eget modersmål, men det är just dialogen som oftast stör mig när jag ser en svensk tv-serie eller film. I Jordskott tror jag på skådespelarnas blickar, minspel och kroppsspråk, men nästan så fort någon öppnar munnen rämnar illusionen. Dialogen lever inte, utan är mest en rad stelt levererade ord staplade på varandra på ett sätt som känns väldigt skrivet. “Det är väl fan ingen som pratar sådär”, är en återkommande tanke.

Jordskott var en årets stora SVT-serier och inspirerade bland annat folk till att instagramma bilder då de stoppade händerna i blomkrukor (alternativt att bli rädda för blomkrukor). Det är inte klart om det kommer en andra säsong, men om det blir av skulle jag gärna se den – med betoning på se.

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *