Kalle och chokladfabriken

14 september 2005

Regissör: Burton, Tim

Originaltitel:

År: 2005

Längd: 105 min

Skådespelare: Freddie Highmore, Helena Bonham Carter, Johnny Depp, Noah Taylor, David Kelly m.fl.

Säkert är det många som med glädje minns den minst sagt konstiga men ändå sagolika serie som många gånger visats på svensk TV. Då illustrerad av Bengt-Arne Runnerström med en Ernst-Hugo Järegård som med otrolig inlevelse verkade som uppläsare gjorde den en otrolig succe av Roald Dahls klassiska bok. Faktum är att boken filmatiserades redan 1971 (av Mel Stuart med Gene Wilder och Jack Albertson i rollerna), men nu är den alltså återigen bioaktuell och denna gång med en ännu mer imponerande samling. Denna gång är det mästarregissören Tim Burton som står för regi och i rollen som Willy Wonka har vi Johnny Depp.

För er som varken läst, sett eller hört någon version så handlar filmen om en pojke, Kalle Spann, som lever tillsammans med sina fattiga föräldrar och deras fyra sängbundna föräldrar i en liten stuga man lättast kan beskriva som ett ruckel. Men även om denne snälla lille Kalle är väldigt fattig så är han väldigt lyckligt lottad, även om han själv inte har insett det ännu. Inte långt ifrån Kalles hem ligger världens största chokladfabrik som ägs av en viss Willy Wonka. Med sina underliga tillverkningsmetoder har Wonka blivit den störste chokladtillverkaren, och han producerar alla sorters fantastiska (knasiga) och delikata sötsaker. All berömmelse har dock ett pris och många är det som försöker stjäla Wonkas hemliga recept för att öppna eget. Detta leder till att Wonka stänga fabriken för allmänheten, och avskedar sina anställda. Länge förblir den stängd tills den en dag återigen öppnar. Men vad är det som döljs inne i fabriken och varför ser man aldrig några arbetare som åker dit för att jobba? Ännu mer överraskade blir världens befolkning när Wonka utlöser masshysteri genom att lotta ut ett fåtal besök i fabriken. Innanför omslagspappret på fem Wonka-chokladkakor göms en gyllene biljett som garanterar upphittaren och en av dess familjemedlemmar tillstånd att besöka fabriken.
Kalle lyckas hitta en gyllene biljett, och han och hans farfar, Johan som i sin ungdom jobbat på den gamla fabriken, blir insläppta i Wonkas chokladfabrik tillsammans med de andra utvalda. Alla möts de av en stor överraskning…

Det är svårt att vara opartisk när man har så många favoriter med i denna nya film och man vet ju att Tim Burton aldrig gör en dålig film (I värsta fall blir den bara mindre bäst). Men att ge sig på ett så heligt uppdrag som att göra en ny version av den favoriserade svenska TV-serien så blir man ändå ganska misstänksam. Även om Tim Burtons nyversion av Apornas planet var långa vägar ifrån lika uppseendeväckande som den gamla så var den trots allt väldigt bra om man ser den som en film för sig själv. Man vet att Tim aldrig gör ett jobb halvdant. Det första som fick mig att hurra i den nya filmen var hur väl fångad Kalle var i skådespelaren Freddie Highmore (Finding Neverland), och jag som har så otroligt svårt med barnskådisar och alltid synar dem extra noga för att jag vill hitta fel hos dem lyckades inte särskilt väl denna gång. Han skötte sig helt utmärkt och påminde starkt om Kalle i vår egen tecknade version. Man skulle väl kunna anse att vissa roller var lite överspelade, speciellt Johnny Depp med sin Willy Wonka, men har man läst boken så vet man hur överdrivna karaktärerna är även där. Så det gick alltså inte att klaga. Att sen se Tim Burton leka med så färglada färger som han gör i Kalle och chokladfabriken har man inte sett sen den lilla förorten i Edward Scissorhands. Inget negativt med detta heller då han gör det på ett så fantastiskt konstnärligt sätt. Om jag nu ska kunna klämma in ett klagomål så är det väl att Ernst-Hugo Järegårds röst inte medverkar i filmen. Sen kan det väl diskuteras hur spännande eller fartfylld filmen är, men sett efter boken är det en mycket väl godkänd film.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *