Kenny Starfighter (Tv-serie)

16 januari 2013

Regissör: Mats Lindberg, Pontus Löwenhielm och Carl Åstrand

Originaltitel:

År: 1997

Längd: 28 min per avsnitt

Skådespelare: Johan Rheborg, Johan Stattin, Josefin Edvardsson, Gabriel Hermelin, Linus Samuelsson, Måns Westfelt, Lakke Magnusson, Thomas Di Leva, Benny Haag, Sten Ljunggren, Sten Elfström, Gunilla Paulsen, Camilla Henemark, Emma Hanfot, Sigrid Åhs, Lars Hansson, Janina Holmberg, Niclas Christensen, Ulf Wahlström, Aleksa Lundberg, Carl Norling, Magnus Ankarman, Jonas Inde, Henric Jonsson, Mats Lindberg, Pontus Löwenhielm, Magnus Wikman, Carl Åstrand, Peter Nyrén, Ulf Hansson, Carl Lennart Fröberg, Peter Palmér - Rådsmedlem, Arne Hedlund, Lars Hansson, Sören Holmqvist, Ulf André, Bo Ankarwall, Sigrid Åhs, Eva Westerling, Håkan Andersson, Peter Sjöquist, Gry Paulsen, Viveka Seldahl och Jeanette Albertsson

Woolie Boolie på er.

Den ultimata rymdhjälteparodin Kenny Starfighter är en sex delars TV-serie som sändes 1997 och har sedan dess blivit ett kult-hit. Tre ord: Rolig, nostalgisk och galen.

Killinggängets Johan Rheborg spelar den inkompetente och barnslige galaxhjälten Kenny Starfighter som kommer till vår planet för att utföra ett uppdrag som många före honom misslyckats med. Utrustad med en laserpistolsaktig hårtork och en klumpig rymdbuss ska han rädda jorden från den ondskefulle Dr Deo, som har en djävulsk plan som innefattar bränslet chokladzingo och en försvunnen formelsamling. Lyckligtvis lär Kenny känna fyra modiga barn som hjälper honom på traven.

Rak sammanfattning som inte lyckas få fram hur galet allt är. Redigeringen är medvetet tafflig för att få in mer humor (“mähälium”). Rekvisitan ser ut som tagen ur en Ed Woods film, animationerna är amatörmässig, men det bidrar egentligen till charmen av serien.
Och rätt vågat när man tänker på det. Jag menar blod, svordomar, djurinälvor, zombier, hur ofta får man se sådant i en barnfilm?

Kenny är en härligt dum karaktär och är barnsligare än barnen. Medan en amerikansk serie skulle använda en massa snubblande och långa humoristiska dialoger behöver Kenny bara säga: “Saru?,” får att få mig att fnissa.

Fatta en sak. De har lyckats hitta en grupp unga skådespelare som INTE suger. Glupska Burken och kaxiga Tyrone är mina favoriter. Faktiskt så är barnen de enda seriösa karaktärerna medan alla de vuxna är härligt skruvade. Som Thomas Di Levas galna musiklärare eller den läbbiga biologiläraren som är ondskefullt dominant inför klassen men överdrivet underdånig inför sin boss.

Och en härlig twist mot slutet: Doktor Deos identitet. Jag tror att även vuxna kan njuta av serien om man gillar den här sortens humor eller är intresserad av genren. Jag kan det, det är ett som är säkert.
Serien finns kvar på DVD så jag beordrar dig att köpa den eller hyra den!
“Saru?”

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *