Legender från Övärlden

12 juli 2012

Regissör: Gorô Miyazaki

Originaltitel:

År: 2006

Längd: 115 min

Skådespelare: Junichi Okada, Aoi Teshima, Bunta Sugawara, Yûko Tanaka, Teruyuki Kagawa och Jun Fubuki

Hayao Miyazaki bad i början av 1980-talet tillåtelse från Ursula Le Guin att filmatisera hennes berättelse om övärlden. Le Guin, som på den här tiden var obekant med Miyazaki och med anime rent generellt, tackade nej till förfrågan. Långt senare, efter att Le Guin fått se Min granne Totoro, ändrade hon uppfattning. Dock så planerade regissören att pensionera sig under den här tiden så projektet föll på hans son Gorô Miyazaki.

I början av filmen får vi veta att någonting har gått fel i världen och balansen är rubbad. Drakarna slåss med varandra och häxor och trollkarlar förlorar sina magiska krafter. Ärketrollkarlen Ged (mer känd som Sparvhök) vandrar runt i övärlden för att hitta lösningen, under tiden glider drakar och människor längre och längre ifrån varandra och från sitt gemensamma ursprung.

Det är svårt att avgöra hur trogen filmen är mot böcker; i det här fallet Den yttersta stranden och Tehanu. Man skymtar här och där delar man känner igen men i stort sett står berättelsen helt på egna ben. Havet som är ett centralt begrepp i världen är mest vacker bakgrund. Drakarna och landskapen är dock vildsint vackra.

Den är inte helt felfri. Feminismen lyser inte lika stark i som böckerna, speciellt Terra. Arrens mord i början av filmen känns lite onödigt och oprovocerat och tillför lite till handlingen. Filmens karaktärer är vita istället för röda. Dessutom har berättelsen gjorts till en klassisk kamp mellan gott och ont där allt blir bra igen om man dödar skurken. Dock gillar jag den här versionen av kampen bättre än de flesta, speciellt slutet som känns helt rätt.

De vackra landskapen lever i perfekt harmoni och symbios med bakgrundsmusiken och gjorde mig emellanåt gråtfärdig. Speciellt Tehanus sång kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta.

Legender från Övärlden är en vacker och symbolisk berättelse om vår rädsla för döden och många av de andra filosofiska begrepp en bra berättelse behöver. Jag ger den tre, inte eftersom den är trogen böckerna, utan för att den i sig själv är en vacker berättelse. Och som plus är jag optimist.

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *