Lunar Legend Tsukihime

30 maj 2007

Regissör: Sakurabi, Katsushi

Originaltitel:

År: 2003

Längd: 288min

Skådespelare: Hitomi Nabatame, Kenichi Suzumura m.fl.

Den här serien är annorlunda på något sätt. Först och främst så är den baserad på ett Japanskt hentai-spel. Hentai är erotik i animeform. Bli nu inte avtända/intresserade för den sakens skull. De ”opassande” delarna är helt borttagna. Det här är den första märkvärdiga saken, för hur ofta blir film baserat på spel bra? Exakt, väldigt, väldigt sällan. Vampyrer i storstadsmiljö har vi sett tidigare. Men det har aldrig porträtterats på det här viset. När man tänker på vampyrfilmer så tänker man på, Hellsing, En vampyrs bekännelse och Underworld. Glöm nu allt du vet om dessa, för Lunar Legend Tsukihime går en egen väg (vilket inte betyder att tidigare nämnda på något sätt är dåliga i mina ögon – tvärtom).

Shiki Tohno har ända sedan han varit liten kunnat se de röda linjerna som representerar liv. Dessa linjer omger allt och om han skär i dem så dör objektet eller personen i fråga. Trots att allt är inlindat i flera sådana här röda trådar så går det blixtsnabbt för honom att skära sönder dem. När han var liten höll dessa linjer på att driva honom till vansinne. Men av ett rent sammanträffande så möter han en mystisk kvinna. Hon säger att hon är en magiker och ger Shiki ett par glasögon. Med hjälp av dessa så försvinner linjerna och han kan vara lugn. Den här magikern lär Shiki lite små, men ändå viktiga saker och går sedan sin väg. Nu, flera år senare, lever Shiki ett helt vanligt liv. Han ska precis flytta till sin systers hus. Eller rättare sagt herrgård. Deras familj är av väldigt nobel börd. I och med faderns bortgång så är hans syster, Akiha, det nya överhuvudet för familjen. Relationen mellan henne och Shiki är inte den bästa. Shiki verkar ha något emot att bo på den stora herrgården men hans liv flyter på tämligen normalt i alla fall. Men det förändras drastiskt en dag. Det är soligt och fint. Shiki har lämnat skolan eftersom han mådde illa, då hans hälsa inte alltid är den bästa. Den har inte varit det sen dagen då han råkade ut för en olycka. Det konstiga är att detta hände för mycket länge sedan, men det påverkar honom fortfarande. Nu sitter han och vilar vid en trappa. Plötsligt så går en väldigt vacker kvinna förbi. Utan att han vet varför reser han sig upp och följer efter henne. Vad är det som händer? Glasögonen åker av och han tar upp en kniv ur fickan. Höjer handen och hugger, och hugger, och hugger. Blodet fyller hela lekplatsen. Allt är nerstänkt, bänkar, sanden, borden, allt. Plötsligt så vaknar han upp i sin säng. Var det en dröm? Dagen därpå så går han till platsen där han mördade kvinnan. Till hans stora förvåning så sitter hon där på en gunga… Hon hälsar glatt på honom. Det var ingen dröm. När allt kommer omkring så krävs det mer än en kniv för att döda en vampyr. Arcueid presenterar hon sig som och det här är bara början på Lunar Legend Tsukihime.

Nu kanske det här låter lite konstigt men allt det här utvecklas till en kärlekshistoria. På ett plan så är det Romeo-och-Julia-kärlek, alltså förbjuden sådan. Men det är väldigt invecklat så jag sätter en punkt för det här. Eftersom Shiki har dödat Arcueid en gång så anser hon att han står i skuld till henne. Hon har blivit försvagad så hon vill att Shiki ska hjälpa henne att hitta seriemördaren som går lös i staden. De första två avsnitten är skapligt thrilleraktiga och lite actionfyllda, men skenet bedrar och serien byter snart karaktär. Någon action är det inte tal om senare. Det övergår till en dramaserie med mycket lågt tempo. Det må vara lågt, men för den här typen så är det perfekt. Hela tiden så ligger det en mystisk stämning i luften. Varenda karaktär döljer något. Jag fann alla dessa små historier högst intressanta. Den som berättas om Akihas och Shikis bakgrund gillar jag skarpt. Arcueids bakgrund är presenterad på ett drömlikt sätt. Här kan man lätt dra referenser till bibeln. En sak som jag saknade var en bakgrund till tvillingarna som är tjänare på herrgården. Bortsett från detta så finns allt som ska finnas. Man måste inte få alla svaren serverade på ett silverfat för att man ska fatta. De ska vara lite dolda, ligga lite gömda i bakgrunden. Precis såhär fungerar Tsukihime.

Alla karaktärer som är med fyller sin roll i storyn. Första gången så kan man tycka att en del saker inte riktigt hänger ihop. Men om man går lite djupare så kommer man se att kedjan hänger ihop. Det kanske inte är den finaste kedjan filmindustrin har skådat. Det finns lite fläckar på den. Antingen så ser man fläckarna för att man inte har gått tillräckligt djupt eller så ser man andra fläckar för att man har gjort tvärtom. Det här är dels en följd av att serien inte på långa vägar täcker alla aspekter av spelet, som den baserades på.

Karaktärsutvecklingen är mycket bra. Relationen som utvecklas mellan Shiki och Arcueid dras verkligen in på djupet. Det dröjer inte länge förrän man börjar sympatisera med dem. Det är en ganska mörk historia som är allt annat än problemfri. Likaså är relationen som byggs upp mellan Shiki och Akiha. Det låga tempot som går igenom serien fungerar mycket bra och leder till ett underbart klimax. Här finns det inget Hollywoodslut inte. Oväntat? Kanske. Serverat med en stor dos känslor? Absolut.

Animationen är ett litet roligt kapitel. Det är faktiskt lite av en lågbudgetserie. Många stillbilder används oftare än man tror. Det här är inget jag stör mig på i alla fall. Men kräset folk kanske blir lite irriterade. Överlag så är det stilrent, stundtals en lite gotisk känsla över det hela. Musiken ligger i världsklass dock. Toner som passar bättre kan man nog inte finna i denna värld. Pris för introt måste jag dela ut, eftersom det, helt enkelt, är bland det underbaraste mina öron hört.

Det är kanske inte världens mest originella handling men skönt mystiskt berättad är den och i kombination med minnesvärda karaktärer gör det att jag gillar Lunar Legend Tsukihime skarpt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *