Nattens väktare

3 maj 2006

Regissör: Bekmambetov, Timur

Originaltitel:

År: 2004

Längd: 1 timme, 54 min

Skådespelare: Konstantin Khabensky, Vladimir Menshov, Valeri Zolotukhin, Mariya Poroshina, Galina Tyunina, Yuri Kutsenko, Aleksei Chadov, Zhanna Friske, Ilya Lagutenko, Viktor Verzhbitsky, Rimma Markova, Mariya Mironova, Aleksei Maklakov, Aleksandr Samojlenko, Dmitry Martynov

Ryska Nochnoy Dozor, baserad på en roman av Sergej Lukjanenko, slog alla publikrekord flera gånger om när den gick på bio i hemlandet för två år sedan. Tidigare i år visades den i Stockholm med titeln Night Watch och nu har den släppts på dvd som Nattens väktare.

Bakgrunden till berättelsen är att bland oss vanliga människor finns de “Andra” – vampyrer, häxor, hamnbytare och andra varelser som ser ut som människor men har andra krafter och behov. De Andra är splittrade i två grupper, Ljus och Mörker. För flera hundra år sedan drabbade Ljusets och Mörkrets arméer samman i en förödande strid. De insåg att de var helt jämnstarka och att om de fortsatte kriga skulle de alla dö. Fred slöts. Men enligt en profetia skulle det födas en Annan som skulle bryta balansen och göra den ena sidan starkare än den andra.

Nattens väktare utspelar sig i nutida Moskva, och efter en inledning i form av en tillbakablick på den nämnda striden, får man möta Anton Gorodetskij (Konstantin Khabensky) som är ute i ett otrevligt ärende. Han besöker en häxa för att försöka få tillbaka sin före detta flickvän. Men mötet och dess följder tar fram sidor hos Anton som han inte visste att han hade: han är en Annan. Efter det blir han en av “nattens väktare”, de av Ljuset som ser till att Mörkret håller sig på mattan och inte bryter mot de regler som sattes upp för länge sedan. Snart börjar ovanliga saker hända. Den som ska bryta balansen kommer snart att göra sitt val.

Det har gjorts en ganska stor grej av att det här är rysk films bevis på att det inte bara är Hollywood som kan göra feta filmer. Specialeffekterna och fotot är verkligen snyggt. Men annars känns filmen inte “Hollywood” alls och det är bara bra. Moskvas gator och trånga, mörka lägenheter är en väldigt oglamorös miljö som passar perfekt till filmens dystra stämning. Vampyrerna i Nattens väktare är heller inga typiska populärkulturvampyrer. De är varken äckliga monster eller vackert ögongodis för gothare. Istället ser de mest ut som vilka grå vardagsmänniskor som helst och beter sig på ett sätt som känns ganska realistiskt, vilket gäller för de flesta övernaturliga varelserna i filmen. Om de fanns på riktigt skulle de kunna vara så där.

En svaghet som Nattens väktare har är att den är ganska rörig. Första gången jag såg den hade jag ibland svårt att hålla reda på vem som gjorde vad och varför. Men det är inte det största problemet. Värre är att jag inte bryr mig ett dugg om huvudpersonen, han lyckas sällan skapa engagemang eller medkänsla hos mig. Vad som händer bryr jag mig om, men just honom skiter jag fullständigt i och det är ju inte särskilt lyckat. Som tur är finns det andra karaktärer att fastna för, exempelvis Olga (Galina Tyunina) som Anton blir påtvingad att ha som medhjälpare. Mer vill jag inte säga om henne, för då skulle jag i förväg avslöja en av de roligaste scenerna. Ja, trots den dystra stämningen finns det också en del humor i Nattens väktare. De komiska ögonblicken dyker upp helt oväntat och försvinner lika snabbt – ännu en sak som känns väldigt icke-Hollywood, där skämt gärna ska komma tillsammans med en tydlig markering om att nu-blir-det-roligt. Nattens väktare känns fräsch, helt enkelt.

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *