Orphan Black (Säsong 1)

17 juli 2013

Regissör: John Fawscett, Graeme Manson

Originaltitel:

År: 2013

Längd:

Skådespelare: Tatiana Maslany, Jordan Gavaris, Dylan Bruce, Maria Doyle Kennedy m.fl.

Sarah Manning har ett struligt liv och får plötsligt chansen att bli av med sina bekymmer när hon ser en kvinna som ser ut precis som hon själv kasta sig framför ett tåg. Hon antar den döda kvinnans identitet, får sig själv dödsförklarad och hoppas på att kunna lösa alla sina problem genom att tömma kvinnans bankkonto och försvinna tillsammans med sin dotter och fosterbror. Men det visar sig att kvinnan, Beth, inte är en okänd tvillingsyster – hon och Sarah är kloner, två av många, och de är alla i livsfara.

Jag tänker börja med upprepa vad alla redan sagt om Orphan Black: jävlar så bra Tatiana Maslany är! Allt som allt spelar hon sju olika kloner/roller i serien, av vilka vissa dyker upp mer än andra, och trots att det är samma skådespelare som spelar dem allihop så lyckas hon övertyga mig om att de är helt olika personer. Till och med när de olika karaktärernas välordnade eller åtminstone bekanta liv börjar falla ihop så hålls de isär, reagerar på och försöker anpassa sig till sin nya förändrade tillvaro på sina olika, unika vis.

Fyra (fem om Beth, vars liv vi får veta ganska mycket om genom Sarahs försök att leva det, räknas med) av klonerna är huvudkaraktärer och utöver hur bra Mansley spelar dem så är de också bra skrivna och välutvecklade. När exempelvis Alison, en ganska bitchig och uptight fotbollsmamma som inte skulle ha känts helt malplacerad i Desperate Housewives, introducerades tänkte jag först boooring, men hon blev mer och mer intressant allteftersom. Klonernas personligheter och liv kolliderar konstant med varandra på olika sätt och nature vs nurture-frågan som hela tiden finns med i bakgrunden. Trots att de är genetiskt identiska så förstår de sig väldigt ofta inte alls på varandra eller de vitt skilda liv de lever. Sarahs misstrogna “Holy shite. A soccer mum”-reaktion när hon ser Alison första gången är ett småroligt och väldigt talande exempel.

Klonerna stjäl showen lite, vilket egentligen inte gör mig speciellt mycket alls, men vissa av de övriga karaktärerna känns lite väl platta (Vic och Paul kan känna sig speciellt träffade) med ett lysande undantag i Felix, Sarahs fosterbror. Han ska väl föreställa seriens comic relief med repliker som “Don’t snap towels at me, Bobby! I had a very traumatic childhood” och “You cannot hide in minimalist furniture!” men han är också en intressant karaktär utöver humorfaktorn, och hans och Sarahs syskonrelation är både fin och känns trovärdig.

Mitt enda riktiga problem med serien är att jag tycker det går lite överstyr ibland. Jag tänker exempelvis på avsnitt 6 och allt som pågår i Alisons hus för er som har sett det – det är alldeles för många karaktärer på fel plats vid fel tillfälle och till slut så jag orkar bara inte. Samtidigt så var det nog i just det avsnittet jag började gilla Alison som karaktär på riktigt för plötsligt är hon inte lilla miss Välordnad längre och krocken mellan den prydliga ytan och vad paranoian tvingar henne att göra blir nästan absurd. Fast på ett bra sätt.

Ytterligare en bra sak med framställningen av klonerna är att det faktum att de är genetiskt identiska snarare gör deras relationer sinsemellan svårare än lättare. De måste kämpa för att lita på varandra och de är nästan mer misstänksamma mot varandra just på grund av att de, rent genetiskt, är exakta kopior och de samarbetar till största delen på grund av nödvändighet, och inte för att de vill. Det faktum att de blivit “self-aware”, som de kallar det, leder till identitetskriser och får dem att undra ifall de verkligen är “riktiga människor” eller “freaks” och jag hoppas på ännu mer utforskande av hur det känns för karaktärerna att vara medvetna om att det finns minst nio och antagligen ännu fler andra personer som ser ut exakt som dem i världen och hur de hanterar det i nästa säsong.

Orphan Black får fyra av fem kloner.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *