Rec

3 februari 2010

Regissör: Jaume Balagueró, Paco Plaza

Originaltitel:

År: 2007

Längd: 87 min

Skådespelare: Manuela Velasco, Ferran Terraza, Jorge Serrano, Pablo Rosso

Ángela Vidal jobbar som reporter på tv och tillsammans med sin kameraman Pablo ska hon tillbringa ett dygn på en av Barcelonas brandstationer och se hur brandmännen där jobbar och förhoppningsvis få följa med på en uttryckning. Deras önskan går i uppfyllelse någon gång under natten då brandmännen får larm om en gammal kvinna som inte kommer ut ur sin lägenhet. När de anländer till hyreshuset visar det sig att den gamla kvinnan är smittad av ett virus som förvandlar folk till köttätande zombies. Som om inte det var nog med bekymmer så har polisen och smittskyddsinstitutet spärrat av byggnaden och de förbjuds att komma ut. Tillsammans med brandmännen och några hyresgäster försöker Ángela och hennes kameraman överleva natten medan antalet hungriga zombies ökar med rasande fart.

Det är populärt att göra skräckfilmer som filmas med en vanlig handkamera. Blair Witch Project, Diary of the Dead, Cloverfield, och nu senast Paranormal Activity. Men ingen av de har skrämt mig så mycket som Rec. När det kommer till skräckfilmer är jag kräsen och inte särskilt lättskrämd. När jag såg Rec satt jag på helspänn och nästan höll andan större delen av filmen och hade faktiskt ont i magen av spänning. För Rec är spännande. Nästan för spännande. Den börjar snällt och lugnt medan vi får lära känna Ángela Vidal och brandmännen på brandstationen men sen öser det på och blir snabbt riktigt otäckt när de kommer till hyreshuset. Den skakiga kameran höjer skräckstämningen rejält. För det ger verkligen en känsla av att man tittar på något som har hänt på riktigt och att man nu har turen att få se det på tryggt avstånd i en skön soffa. Det skriks, springs och det stänks blod på kameran. Och i min ångest njuter jag. För det är allt för sällan jag faktiskt blir rädd när jag ser skräckfilmer.
Rec har kommit att bli en av mina favoritfilmer inom den genren och jag har tappat räkningen på hur många gånger jag har sett den. Men trots att jag har sett den flera gånger ryser jag fortfarande på flera ställen under filmens gång. Mysteriet och ovissheten om vad som händer höjer också skrämselfaktorn, och det faktum att vi vet precis lika lite som vår stackars reporter och hennes kameraman och inte ser faran förrän de ser den ger en underbar inlevelsekänsla. Det här är en av få filmer som gett mig mardrömmar. Vill du bli rädd? Jag rekommenderar Rec. Och att ni aktar er för gamla tanter i spanska lägenheter.

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *