Sjätte Sinnet

24 juli 2013

Regissör: M. Night Symalan

Originaltitel:

År: 1999

Längd: 107 min

Skådespelare: Bruce Willis, Haley Joel Osment, Toni Collette, Olivia Williams, Donnie Wahlberg, Mischa Barton och Trevor Morgan

Sjätte Sinnet dök upp utan förvarning 1999 och tog alla som såg den med överraskning. Bruce Willis (han har hår!) namn fanns med så alla förväntade sig en spännande actionrulle. Vad de fick var något helt annorlunda.

Barnpsykologen Malcolm Crowe tar sig an en nioåring, Cole Sear, som är rädd och förvirrad. Fallet är mycket likt ett annat som Crowe misslyckats med och han bestämmer sig för att botgöra sitt misslyckande genom att hjälpa Cole. Cole får förtroende för Crowe och berättar varför han lever i en ständig rädsla på grund av sitt sjätte sinne.

Sjätte sinnet är en mycket långsam men mästerligt konstruerad film. Det var höjdpunkten på M. Night Shyamalans karriär och han har aldrig nått den höjdpunkten igen trots att han tappert misslyckats om och om igen. Regin i den här filmen är fantastisk i sig själv och kameran har alla de tricken som jag uppskattar i hans filmer. Det är fantastiskt vad en lågbudgetfilm kan åstadkomma om man har bra manus och skådespelare. Vem kunde ha trott det? Och jag ska inte glömma James Newton Howards soundtrack som fick mig att skrika och gråta samtidigt (på ett bra sätt).

Bruce Willis sköter sig bra med sitt stoiska lugn i sin faderfigursroll. Men han är helt överträffad av Oscarsnominerade Haley Joel Osment som bara är elva. Kemin de båda har är fantastisk. Jag kommer aldrig förlåta Michael Caine för att han snodde Osments Oscar för hans 100 emotionella föreställningen. Få filmer kan skryta med så bra barnskådespelare. Och Toni Collette gör bra ifrån sig som Coles multidimensionella mamma.

Jag vet inte om jag ska kalla Sjätte sinnet för skräckfilm eller psykologisk thriller för den har mycket av båda elementen. Men Sjätte Sinnet är framför allt en rörande och sorglig historia om en pojke som kämpar för att övervinna sin rädsla och en man som förlorat kontakten med sin fru. Den är vacker och känslosam utan att bli sentimental. När man kommer till slutet kan man inte annat än att beundra hur hela filmen har byggts upp och gett dig ledtrådarna till mysteriet.

Jag gillar inte att ge tre filmer i rad 5/5 men hur kan jag inte belöna Sjätte Sinnet med det. Det för sådana här skäl som filmer är gjorda. De har en mening och ett syfte.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *