Skeleton Key

20 april 2006

Regissör: Softley, Iain

Originaltitel:

År: 2005

Längd: 104 min

Skådespelare: Kate Hudson, Gena Rowlands, John Hurt, Peter Sarsgaard m.fl.

När omslaget stoltserar med “från manusförfattaren till The Ring (Ehren Kruger)”, vilket känns lika rätt som att skriva “från författaren till Sagan om Ringen (Åke Ohlmarks), ställer jag mig direkt tveksam till “Skeleton Key”. När man dessutom fortsätter “med en nervkittlande vändning” och när den enda media som gett filmen bra betyg är SOLO så är förväntningarna minst sagt låga. I övrigt så har filmen en rätt bra story som behandlar den unga sjukvårdaren Caroline (Kate Hudson) som efter att helt ha missat att hennes far var sjuk och därför inte var närvarande när han dog blir mer eller mindre besatt av att ta hand om döende. Detta leder henne till ett jobb som innebär att ta hand om en äldre man som drabbats av en stroke. Caroline märker emellertid tidigt att det är något märkligt med huset som bl.a. helt saknar speglar och ledtrådarna hon hittar pekar på att det gamla paret utövar Hoodoo-magi.

Det visar sig rätt snabbt att mina förutfattade meningar om filmen var grovt felaktiga ty redan från början sitter man tämligen klistrad framför TV:n. Skådespelarinsatserna är lysande, där John Hurt imponerar mest som den skräckslagne och strokedrabbade gamlingen, och stämningen man vaggas in i under filmens gång som upptakt för den där “nervkittlande vändningen” är riktigt lyckad. Även om det givetvis inte håller “Usual Suspects”-klass så är det nära nog och i kombination med välanvända skräckfilmsknep står sig filmen riktigt bra i konkurrens med storheter i thriller-genren. En del halvtaskiga diaologer dyker förvisso upp här och var men aldrig i en så stor skala att det påverkar helhetsintrycket. Det är skrämmande, spännande och mystiskt på samma gång och en bra bit efter att eftertexterna rullat färdigt är diskussionen i full gång för att sätta de sista bitarna på plats.

En bra story och bra skådespelarinsatser räcker i regel långt och “Skeleton Key” har dessutom det där lilla extra som gör att man lägger filmen på minnet. Tillräckligt bra för att nå upp till full pott på betygsskalan är det dock inte, men det är baskemig inte speciellt långt ifrån. Så här i efterhand var det alltså SOLO som hade rätt och de andra som hade fel för det var länge sedan jag satt och myste i TV-soffan på samma sätt som jag gjorde till “Skeleton Key”.

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *