Tangled

12 februari 2011

Regissör: Nathan Greno, Byron Howard

Originaltitel:

År: 2010

Längd: ex. 60 min 02 sek

Skådespelare: Mandy Moore, Zachary Levi, Donna Murphy, Ron Perlman m.fl.

Disney har gjort det igen. De har skapat ännu en underbar film, baserad på en sagoklassiker. Rapunzel stod på tur den här gången för att få sig en tolkning i sann Disneyanda. Länge har jag velat se dem tolka denna saga och blev så grymt besviken på att den skulle vara animerad och inte tecknad, men så bra det blev ändå. De har lyckats med att skapa en animerad film som ändå har den där gamla härliga känslan. För härlig, det är verkligen vad den här filmen är.

Vi har den vackra prinsessan med det långa håret som är inlåst i ett högt torn och som längtar efter att få se världen. Placerad där av den onda mor Gothel som rövade bort prinsessan och som utnyttjar hennes hår, som har magiska krafter. Givetvis finns det också en charmig tjuv, inte prins den här gången, som råkar gömma sig på helt fel ställe, nämligen i Rapunzels torn. Sen får man inte glömma att nämna att denna historia även innehåller en beskyddande kameleont och en galen häst.

Det här är verkligen en charmig och rolig berättelse från början till slut. Den är berättad med glimten i ögat och den innehåller allt som en sådan här film ska innehålla. Vi har spänningen, romantiken, magin och framför allt humorn. Det går inte att hålla sig för skratt och det går inte att må annat än bra när man ser filmen.

Miljön i filmen var verkligen också något att beskåda, som uttrycktes ännu mer, tack vara 3D:n. Naturen var vacker och likaså var byggnaderna. De skapade tillsammans en väldigt härlig sagokänsla och en bra grund för storyn.

De engelska rösterna var imponerande och alltid ljuvligt att höra Mandy Moore sjunga. Ja, för till och med sångerna höll hög klass och en av dem var hejdlöst rolig också. Sen var det också veteranen Alan Menken som stod för musiken, det går sällan att bli besviken på vad han komponerar.

Jag hade faktiskt inga höga förväntningar på filmen, jag trodde faktiskt att jag skulle bli besviken, att filmen skulle vara barnslig och inte lyckas skapa rätt känsla. Att karaktärerna skulle vara töntiga, men de var allt annat än det. Den onda figuren kändes dock inte som en fullträff, men jag fäste inte så stor vikt vid det. Det går att hitta lite saker att klaga på, men det är inget som sänker betyget, för den här filmen uppnår med råge det som den ska. Jag ler, jag skrattar och jag blir berörd.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *