Texhnolyze

6 december 2007

Regissör: Hamazaki, Hirotsugu

Originaltitel:

År: 2003

Längd: 8h, 30min

Skådespelare: Akira Haga, Shizuka Itou, Hiroshi Tsuchida m.fl

“The staff of Serial Experiments Lain’s 5-year reunion.”

När jag såg det citatet så tänkte jag: jag borde verkligen se Texhnolyze. När jag tänkte lite djupare så insåg jag att gänget bakom Lain är en del av dem som skapade Haibane Renmei. Detta innebar alltså att de som ligger bakom Texhnolyze har tidigare skapat det jag anser vara det allra bästa inom animevärlden. Nu var det här inget jag borde se längre, nu var det något jag var tvungen att se. Jag blev inte besviken.

Handlingen är invecklad. Man kan säga att den är uppdelad i två delar. De första tio avsnitten går extremt sakta framåt. Man skulle kunna klämma in de första timmarna i två avsnitt. Men om man tycker och tänker på det sättet så har man missat poängen. En stor del av charmen med Texhnolyze är de berättarexperimentella elementen. Den andra delen har också ett lågt tempo men det finns en stor skillnad. Karaktärerna börjar utvecklas på ett sätt som gör att serien ändrar mönster. Antalet kroppar som faller till marken ökar också. Från början var det dystert och mörkt. Nu blir det likadant fast med mer råhet i bilden. Vad handlar det då om? Det är ganska svårt att förklara just eftersom det går så sakta framåt och jag avskyr att ta handlingen särskilt långt i recensioner.

Staden Lux befinner sig djupt ner i jordens inre. Det är en stad som har blivit bortglömd, folket på ytan bryr sig inte längre om den. Det är en stad i kaos där gängen styr, alltifrån religiösa fanatiker till organiserade sekter. Våld är en del av vardagen. Att någon blir misshandlad eller skjuten är lika vanligt för dem som det är att solen skiner för oss. Men det finns en ny teknologi som räddar dem som har pengar. Texhnolyze är namnet på de mekaniska kroppsdelar man kan ersätta originalen med.

Texhnolyze blir en stor ändring i Ichises liv. Han har tjänat sitt leverbröd på diverse kampsporter. Alltid har han varit den starke och snabbe som kammar hem pengarna. Men en dag så råkar han mucka med fel personer. Detta ledar till att han förlorar sin högerarm och sitt vänsterben. Men genom ett slumpartat möte så blir han testperson för en ny generation av texhnolyze. Ran är en ung flicka som kan se in i framtiden. Hon har en tung börda att bära eftersom det inte existerar många ljusa stunder i en stad som Lux. En dag kommer en man, Yoshii, ner från ytan och han har framtidsvisioner för Lux. Onishi är ledare för det största gänget i den dystopiska staden men saker och ting håller på att förändras. Det här är i någon mening början på det som formar handlingen i Texhnolyze. Det börjar smått och blir större. Fler sidor av staden dras in och man får bekanta sig med många av de framträdande invånarna innan slutet. Det är intressanta människor som presenteras och genom dem får man en helhetsbild av Lux, alltifrån gängpolitiken till invånarnas hårda liv.

I första avsnitten så används väldigt lite ord. Det är sammanlagt mindre än ett dussin repliker. Vilket är extremt lite, men trots detta så presenteras de flesta av huvudpersonerna. Istället för ord så används en berättarteknik jag aldrig förr har skådat. Det ger en väldigt levande bild av miljön och Lux invånare. Det här imponerade mig, en berättarteknik med minimal användning av ord. Ju fler avsnitt som går desto fler ord används. Efter cirka 5-6 avsnitt så blir orden inte längre en ovanlighet. Det växlar över till en relativt normal nivå med dialoger, även om de två verkliga huvudkaraktärerna sällan öppnar munnen. För en av dem så ändras det dock efter en sisådär 4-5 timmar.

Det mesta är utöver det vanliga i Texhnolyze. Något som jag fann väldigt tilltalande var stilen på allt. Flitig användning av skuggor och annorlunda vinklar. Animationen är det toppkvalité på, väldigt detaljerade miljöer och fightingscenerna kan det inte klagas på. Det råa och det grymma i Lux porträtteras med värdighet. Musiken är också den som ett konstverk. Riktigt skum musik som ökar stämningen i varje scen. Den används flitigt hela tiden och sviker aldrig.

Innan jag såg serien så läste jag att många som gillade den överlag spottade på slutet. Jag läste många kommentarer om att slutet skulle vara bland de värsta någonsin. Jag tror verkligen inte att jag såg samma serie som de gjorde. Om så är fallet så förstår jag verkligen inte denna kritik. Jag tyckte det var ett fantastiskt slut på en fantastisk serie. Men tydligen så är den åsikten inte så vanlig.

Texhnolyze är en av mina favoritserier, men det hindrar mig inte från att se bristerna. Jag drar en del paralleller till mangan Blame!, också något experimentellt som når väldigt långt, men kanske inte hela vägen. Det känns bara inte så klockrent hela tiden, alla bitarna är inte finslipade, om man säger så. Jag skulle även kunna gnälla en smula på handlingen, hur bra jag än anser att den är presenterad. Men är man sugen på något nytt och annorlunda så är Texhnolyze en serie jag gärna rekommenderar. Den är tämligen okänd och många som ser den spyr galla, men en stor mängd hittar också något speciellt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *