The Call of Cthulhu

17 maj 2006

Regissör: Leman, Andrew

Originaltitel:

År: 2005

Längd: 45 Minuter

Skådespelare: Matt Foyer, Ramón Allen Jr., Leslie Baldwin, Daryl Ball, John Bolen, Aidan Branney, Chad Fifer

Skräckfilmsgenren har på senare tid gått ner sig rejält i just känsloförmedlingen av skräck och fasa. Det var länge sedan jag såg en bra skräckfilm på bio och jag har mer eller mindre abdikerat för det faktum att så fort man tror att en skräckfilm faktiskt är bra kommer en handfull urlöjliga CGI effekter och totalt upplöser känslan av att något läskigt är på väg att hända. Den sista filmen som jag verkligen blev sådär härligt paranoid efter att ha sett var John Carpenters “In the Mouth of Madness” anno 1994. Efter år 2000 så verkar dock Hollywood helt ha gett upp tanken på att skapa effekter utanför en dator, och i och med detta förlorade de en av sina starkaste förmågor att skapa terror, vetskapen om att man aldrig kommer få en klar bild av vad det är som händer.

The Call of Cthulhu är en underbar film, dels för att den är helt i svartvit, dels för att den har en extremt låg budget och slutligen för att den är gjord med en känsla som är så fantastisk att man inte kan låta bli att älska den. Originalhistorien som skrevs av Lovecraft 1926 var banbrytande för skräcklitteraturen på sin tid, och filmen är novellen väldigt trogen, något som man sällan ser i dagens filmatiseringar. Lovecrafts atmosfär och saga har verkligen fångats upp och skådespelarna lever sig in i sina roller på ett sätt som få av Hollywoods stjärnor kan göra. Skådespelarinsatserna är strålande hela filmen igenom och genuiniteten är makalös, detaljerna i filmen är otroligt välgjorda och inget i novellen är glömt eller borttaget.

Filmens specialeffekter är alla skapade för hand med stopmotion-teknik och kulisstrolleri och passar ypperligt in i filmen som ger illusionen av att vara gjord på 20-talet. Visserligen kunde kanske CGI gjort filmen mindre lågbudget men samtidigt skulle det förstöra hela filmens genomsyrande känsla av genuin Lovecraftkänsla. Musiken är en annan av filmens styrkor, rakt igenom finns ett välskrivet och otroligt stämningshöjande soundtrack som verkligen är av världsklass.

The Call of Cthulhu blev omedelbart en av mina absoluta favoritfilmer och jag kan säga med säkerhet att det inte finns någon film som kan klå den krypande känslan som denna film verkligen lyckas skapa. Jag medger att en del personer kommer att ha svårt för filmen då den är en svartvit stumfilm men är man ett fan av Lovecraft, surrealistisk skräck och kosmisk fasa är The Call of Cthulhu verkligen ett riktigt mästerverk. Få filmer förmedlar en sådan känsla att man bara vill se den om och om och om igen utan att någon gång få känslan av att det inte var värt tiden …

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *