The Chronicles of Riddick

23 mars 2005

Regissör: Twohy, David

Originaltitel:

År: 2004

Längd: 115 min

Skådespelare: Vin Diesel, Colm Feore, Karl Urban, Alexa Davalos m.fl

Fyra år efter Pitch Black har nu fortsättningen kommit, där Vin Diesel åter spelar den underlige karaktären Richard B. Riddick som är på flykt undan en fruktansvärd, ond styrka. Den förre fången Riddick får genom diverse (o)turliga vändningar i universums slumpartade historia ansvaret att rädda de återstående fria, goda världarna i universum från de mörka, onda Nekromongerna. Sitt namn trogna tror de givetvis på död och förintelse som ett medel att nå målet och har devisen ”You keep what you kill” som motto och givetvis har de en ledare som färdats genom dödsriket och nu enbart är halvt mänsklig. Det enda som gör att det åtminstone verkar som att regissören velat vrida på bilden av kampen mellan två absoluta motpoler, gott och ont, är antihjältens bakgrund som förrymd fånge, men det ger inte heller tillräckligt för att lyfta filmen från de stereotypa produktionernas eviga massgrav.

Genomgående verkar denna tragiskt onödiga produktion, producerad av huvudrollsinnehavaren Diesel själv, handla om att få spänna muskler och sparka skiten ur varandra i gråtunga miljöer. I dessa fantasifulla världar trodde man att åtminstone miljöer skulle kunna lyfta filmen, men icke. De gamla tråkiga bilderna av dramatiskt solsken och smyckade tinnar och torn hos de snälla står givetvis i skarp kontrast mot det svartmörka som de onda givetvis tycker ska matcha det vedervärdiga ansikte de vill utforma alla byggnader och, tro det eller ej, rymdskepp med; att aerodynamiken är en exakt och precis vetenskap har inte fått någon plats här inte.

Understundom har fotografen fått fria händer att göra vad han vill och det är här som det lyckas bäst. I korta flashar stannar tiden plötsligt upp och man känner nästan av den ångest som alla dessa människor som snart ska gå sin död för tidigt till mötes borde känna, men inte genom skådespelet lyckas förmedla. Emellertid verkar regissören snart ha märkt vad som var på gång och åter tryckt ner fotograferna i mainstreamproduktionens djupa fåra.

Att slåss med alldeles för många knivar är ingenting som imponerar på mig, särskilt inte i ett samhälle som borde kunna konstruera bättre vapen än en böjd liten ristad metallegg. Det verkar som om man har tänkt sig att göra en film som lockar alla som är intresserade av fantastik och därför har man inte skapat vare sig en renodlad sci-fi, fantasy eller skräckfilm utan tagit med alltihop och det är nog här man faller pladask. Att inte bestämma sig är nog det dummaste man som producent kan göra och att han sen inte har vett nog att stå utanför produktionen utan tar steget in som huvudrollsinnehavare länder inte Vin Diesel till heder. Om ni planerar att se denna film snart för att se någon film överhuvudtaget så ändra er. Sätt er framför TV:n och se på myrornas krig eller sätt er och stirra in i en brödbit för att se när möglet bildas, men att offra två timmar på detta fasansfulla pengaslöseri är ingenting värt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *