The Illusionist

11 juli 2007

Regissör: Burger, Neil

Originaltitel:

År: 2006

Längd: 117 minuter

Skådespelare: Edward Norton, Paul Giamatti, Jessica Biel

Jag hade ju hört att den här filmen skulle vara bra och det var med förväntan jag satte mig till rätta i soffan. Filmen levde upp till allt och lite till.

I sekelskiftet 18-1900 ser vi Edward Norton i huvudrollen som Edward eller Eisenheim – The Illusionist, en man som efter många år i Asien återvänder till Wien. När han var ung ska han ha stött på en magiker och efter det trodde man att han själv besatt övernaturliga krafter. Han träffade Sophie, hertiginnan von Teschen (Jessica Biel), och trots att deras relation var förbjuden, då Edwards far var möbelsnickare, fortsatte de att träffas i hemlighet. De pratade om att rymma tillsammans, men en natt kom polisen på dem och man separerade dem. Edward reste iväg, bytte sitt namn till Eisenheim och började uppträda inför publik.
När han kommer tillbaka till Wien träffar han Sophie igen, den här gången uppe på scen då kronprinsen har ställt upp henne som frivillig. Alla känslor de en gång hade blossar upp igen och de inleder en, nu i allra högsta grad, förbjuden romans – Sophie är nämligen förlovad med kronprinsen. Eisenheim gör allt som står i hans makt för att ”befria” Sophie från kronprinsens våld, men har tidigare lyckats reta upp honom, så det hela avlöper inte som han planerat. Men, skenet kan bedra… Polischefen Uhl (Paul Giamatti) fascineras av Eisenheims illusioner, men har dessvärre sålt sin själ till kronprinsen. Han är smart och börjar tvivla – något som förändrar situationen till Eisenheims fördel.

Hela filmen är ofattbart smart och genomtänkt, från början till slut. Inget är B och allting klaffar perfekt. Trots dess perfektion är den inte totalt klyschfri. Eisenheim ger upp sina drömmar, sina pengar och sin framgång för kärleken – men det gör ingenting för han gör det med underbar finess.
Edward Norton (The Italian Job) spelar huvudrollen makalöst och passar som den smarte, lugne Eisenheim. Jessica Biel (Elisabethtown) gör sig, om möjligt, vackrare i den tidens kläder. Paul Giamatti (Big Fat Liar) visar att han klarar av vilken roll som helst genom att spela den självironiske Chief Inspector Uhl.

Filmen var fantastisk och den måste avnjutas under full koncentration utan några som helst störningar. Mellan mitten och slutet är den lite (men bara ytterst lite) seg, men man inser att allt spelar roll. Slutet är ju bara… jag har inga ord…
Filmen är mycket välgjord – Eisenheims illusioner eller trick (jag tvivlar på att allt var illusioner) såg nästan verkliga ut. De var ju animerade, men mycket bra gjorda. Jag kan inte säga att jag tänkte på musiken något nämnvärt – så den måste ju passa på ett sätt, men inte vara överväldigande. Hela bilden och färgsättningen är så där gammaldags och lite blek och gulnad, vilket gör allting så underbart mysigt.

Sevärd i högsta grad!

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *