The Science of Sleep

18 december 2009

Regissör: Gondry, Michel

Originaltitel:

År: 2006

Längd: 105 min

Skådespelare: Gael Garcia Bernal, Charlotte Gainsbourg, Alain Chabat m.fl.

The Science of Sleep är inte fantasy. Fast det finns ju en levande leksakshäst (som kan spela piano). The Science of Sleep är inte science fiction. Fast det finns ju en tidsmaskin som kan ta dig exakt en sekund framåt eller bakåt i tiden (många bäckar små, du vet…). The Science of Sleep är inte skräck. Fast det finns ju en läskig rakapparat med sex håriga ben. The Science of Sleep ska inte placeras i något fack. Den kommer inte att stanna där särskilt länge. Michel Gondry är ju dock regissören bakom Eternal Sunshine of the Spotless Mind och det ger en någorlunda bra idé om vilket håll tankarna bör riktas åt. Det här är bara mycket bättre.

Temat är världens äldsta: kärlek. Filmen orkar inte besvära sig med så mycket mer än så, egentligen. Och varför skulle den? Som titeln kanske avslöjar så berättas den här kärlekshistorien med hjälp av sömn. Eller, snarare, drömmar. Stéphane ägnar en hel den av sin tid i drömmarnas värld. Där han bland annat leder ett TV-program som delvis handlar om sömn och delvis om honom själv. Inga problem där; killen har ett aktivt drömliv. Problemet är ju, såklart, att det vandrar ut i verkligheten, lite till och från. Det här sätter alla möjliga sorters käppar i hjulet när den nya grannen Stéphanie faller för honom, och senare när han faller för henne.

Det som gör The Science of Sleep lika underbar som tragisk är att det aldrig finns några yttre komplikationer. Inget spontant tidsresande, inga familjer i fejd, inga klasskillnader, ingenting. Om deras personliga problem skulle skalas av så skulle filmen vara fem minuter lång. Stéphane kommer tillbaka till Frankrike. Han träffar Stéphanie. De blir kära i varandra. De är grannar och kan träffa varandra när de så önskar. Lyckligt slut. Och det här är vad omgivningen tycker ska hända också. Alla från jobbarkompisen till mamman till vännen uppmuntrar dem. Det finns ingen som sätter käppar i hjulet. De är bara i vägen för varandra.

Hela filmens problematik ligger i huvudpersonernas hjärtan och hjärnor. Stéphane är mer eller mindre psykiskt sjuk och Stéphanie är något av en trasig människa hon också. Stéphane är dock den som är mest uppenbart socialt missanpassad. Besattheten av drömmar och sitt eget drömliv är inte hälsosam. I början av sin växande relation med Stéphanie stör han sig på att hon inte dyker upp i hans drömvärld. Det här är ett genomgående tema i filmen: Stéphanes verklighet kontra Stéphanes drömvärld. Många nycklar för djupare förståelse av filmen finns här. Om man som tittare låter bli att försöka göra kopplingarna som subtilt grävs ner här och var så gör man sig själv en otjänst. Filmen berättar sig själv ganska bra på egen hand, och den står på egna ben utan att luckor behöver fyllas igen. Men den inbjuder till personliga tolkningar på så många plan att det är skam att inte fördjupa sig i den. Det här låter pretentiöst på ungefär lika många plan, och jag får lust att slå mig själv lite. Men den här filmen förtjänar reflektion. Så enkelt är det.

Men frukta icke! Det finns mycket att hämta på opretentiösa plan också. Hur Stéphanes drömvärld visualiseras är inget annat än underbart. En härlig paus från storslagna CGI-landskap och mäktiga effekter. Här är det kartong och lim som gäller! Stora delar av filmen är ett hobbybygge av rang. En stad av tomma toapappersrullar, komplett med tågbana och höghus. En TV-studie av äggkartonger. Stopmotion är något som används flitigt här, och det interageras snyggt med skådespelarna. Uppfinningsrikedomen är fascinerade både fantasimässigt och teknikmässigt. Med väldigt små medel skapas en alternativ värld som är trovärdig i sin otrolighet. Scenen med bomullsmolnen är bara för fin…

Jag skulle inte vilja sätta komedietiketten på The Science of Sleep. Den är alldeles för tragisk och allvarlig för det. Men det hindrar inte enorma mängder av komiska inslag från att vara närvarande. Den ovan nämnda drömvärlden vävs ofta in i verkligheten på ett sätt som kittlar skrattmusklerna. Håll utkik efter hur ett frustrerande jobb kan bli etter värre. På tal om jobb så är den grafiska designbyrån Stéphane jobbar för ett ständigt återkommande skrattmoment. Humorn här är väldigt sex- och könsfixerad, vilket känns naturligt i sin kontext.

I slutändan så finns det en aspekt av kärleksfilmer som är viktigare än alla andra. Kemin hos kärleksparet. Här sviker inte The Science of Sleep någonstans. Känslan av att de här två människorna hör ihop bidrar mycket till filmens styrka. De är så fruktansvärt söta ihop när allt går som det ska. Vilket bara gör att man vill skaka om dem när någon av dem sätter sig på tvären. Det blir en emotionell berg- och dalbana för karaktärerna såväl som för tittaren (eller åtminstone mig). Jag skulle påstå att det här är det mest lyckade misslyckade paret som visats på film. En inkarnation av bitterljuvhet.

Vid det här laget har jag nog sagt allt jag har lust att säga. Många kärleksfilmer gör anspråk på att vara innovativa. Det här är en av de få som faktiskt är det. För den filmintresserade finns det egentligen ingen anledning att inte se The Science of Sleep. Den är alldeles för helgjuten på alla sätt och vis för att den ska kunna förbises. Innan jag såg den här filmen så ansåg jag att det egentligen bara fanns tre typer av kärleksfilmer som var värde att fästa någon uppmärksamhet vid. Dessa typer har tre representanter som saknar likar. Den första är Romeo & Julia, som får stå för den tragiskt vackra och klassiska kärleken. Den andra är den i mysighetsfaktor oslagbara Amelie från Montmartre, som jag inte kan bli något annat än glad av. Den tredje har samma gladhetsframkallande effekt som Amelie, men tillvägagångssättet skiljer sig så pass mycket att inga andra likhetstecken står att finna. Jag pratar givetvis om I’m a Cyborg, but That’s OK, som får stå för det visuellt mästerliga och det komiskt vrickade. Sedan kom The Science of Sleep, som kombinerade element av de tre andra typerna, och gjorde något nytt utav det. Jag föll pladask.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *