The Wolfman

17 februari 2010

Regissör: Johnston, Joe

Originaltitel:

År: 2010

Längd: 102 minuter

Skådespelare: Anthony Hopkins, Benicio Del Toro, Hugo Weaving, Emily Blunt

Vampyrer har varit på tapeten länge och verkar utan tvekan vara det populäraste monstret inom böcker och film. Men även om jag gillar vampyrer så kan det ibland bli för mycket av det goda. Därför blev jag glad när jag hörde talas om att det skulle komma en varulvsfilm. De stackars varulvarna har länge fått stå lite i skuggan av våra blodsugare. Tur då att The Wolfman kom för att påminna folk om att de fortfarande hänger med.

Lawrence Talbot (Benicio Del Toro) återvänder till sitt barndomshem och sin far då hans bror har dött under mystiska omständigheter. Väl på plats får han reda på att brodern blivit dödat av ett jättelikt djur och det ryktas om att det var en varulv.
En natt blir Lawrence själv attackerad av just en varulv men undkommer med nöd och näppe med svåra skador. Men hans sår läker snabbt. Onaturligt snabbt. Vid nästa fullmåne slaktas ett gäng bybor i närheten utan nåd. Lawrence vaknar upp utomhus nästa dag med kläderna i trasor och hela sig täckt av blod. Han anar snart att det är han som rår för det som hände byborna och att han nu bär varulvens förbannelse.

Det var med höga förväntningar som jag satte mig i biosalongen. Med tunga namn som Benicio del Toro, Anthony Hopkins och Hugo Weaving kan det knappast bli dåligt.
The Wolfman kör på med full kraft och den är en frisk fläkt bland de många vampyrfilmer som har svämmat över världen på sistone. Det är ett stämningsfullt 1800-tal vi stiftar bekantskap med. Med mörka, dystra färger och mycket dimma är det kusligt, snyggt och tar fram den rätta stämningen. Skådespelarna är i toppform och gör utmärkt ifrån sig. Jag kom på mig själv med att rysa under några scener och le brett. För det är så här jag vill ha det. Det är mystik, action och skräck i ett härligt hopkok. Specialeffekterna är riktigt bra. Lawrence förvandling till varulv ser plågsam och smärtsam ut och Benicio del Toros skrik skär som knivar och det gör nästan ont i mig också. Hugo Weaving är bra som kriminalinspektören som försöker förstå vad det är han har att göra med och som brottas med om han ska tro på att de gamla sagorna om varulvar är i allra högsta grad verkliga. Det är härligt att se Hopkins i en skräckfilm och jag kan inte låta bli att tänka på hans gestaltning av Abraham van Helsing i Dracula.
Trots höga förväntningar trodde jag inte att jag skulle gilla Wolfman så mycket som jag faktiskt gjorde. En sorglig och otäck historia om en man som vid fullmåne förvandlas till ett fruktanvärt monster. Utan tvekan är det den bästa varulvsfilmen jag har sett, och det ska bli intressant att se om The Wolfman hjälper varulvarna att stiga i folks ögon och kanske öka i populäritet.

Terrible things Lawrence, you’ve done terrible things.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *