Time Machine

17 augusti 2005

Regissör: Wells, Simon

Originaltitel:

År: 2002

Längd: 96 min

Skådespelare: Guy Pearce, Samantha Mumba, Jeremy Irons, Mark Addy m.fl.

Guy Pearce, som onekligen blivit något av en favorit efter sina prestationer i “Memento” och “L.A. Confidential”, har huvudrollen i detta sci-fi-äventyr från 2002. Med sig har han den fallande musikstjärnan (there is a God!) Samantha Mumba och den alltid lika starke Jeremy Irons. Filmen handlar om en uppfinnare, som lever under sent 1800-tal, som uppfinner en, *trumvirvel*, tidsmaskin efter det att hans käresta dött en tragisk död. När Alexander Hartdegen, som karaktären heter, upptäcker att han inte kan rädda henne med den kunskapen han besitter i dagsläget bestämmer sig denne för att resa långt in i framtiden för att ta reda på svaret. Här följer en del mindre äventyr, men vart han än åker så hittar han inga svar. När han slungas 800000 år fram i tiden kommer huvudploten igång. Människan har gått för långt och alla tekniska prylar är ett minne blott. Dock finns det nu två olika raser av människan. En som lever ovan jord och en som lever under.

Filmens manus är ytterst välskrivet och som tittare bjuds man på såväl spänning och rädsla som på tragik och kärlek. De flesta miljöer är även de av högklass, jag fasar dock för mitten av 2000-talet då kostymdesigners Deena Appel och Bob Ringwood förutspått att den gråa Mao-kostymen är hetaste modet. Filmen riskerar emellertid att få något av en B-stämpel på sig. Mycket för Samantha Mumbas tveksamma insatser men även för undergjordsmänniskornas, eller Morlocks som de heter, något dassiga utseende. Ett utseende som bäst kan beskrivas som att man låtit en Uruk-Hai passera genom ett “Sinbad Sjöfararen”-filter. Men om man nu bortser från dessa fadäser är filmen faktiskt ytterst njutbar. En härlig konflikt, bra karaktärer och överlag även bra skådespeleri är onekligen ett recept för en lyckad tillställning och jag vågar påstå att “Time Machine” har dessa ingredienser i sin gryta.

Det är svårt att inte ryckas med i denna välskrivna historia som egentligen har det mesta. Dessvärre ingår Samantha Mumba i “det mesta” och sångerskan snuvar filmen på en fullpoängare. Plus för en strålande insats av Jeremy Irons på slutet dock.

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *