Vampire Hunter D: Bloodlust

3 december 2003

Regissör: Kawajiri, Yoshiaki

Originaltitel:

År: 2001

Längd: 102 min

Skådespelare: Hideyuki Tanaka as D; Ichirô Nagai as Left Hand; Emi Shinohara as Charlotte Elbourne; Kouichi Yamadera as Meier Link; Megumi Hayashibara as Leila; Akiko Yajima as Leila (Young); Bibari Maeda as Carmila; Chiharu Suzuka as D´s Mother; Chikao Ohtsuka as Barbarois Elder; Keiji Fujiwara as Benge; Kouji Tsujitani as Alan Elbourne; Mika Kanai as Leila´s Granddaughter; Motomu Kiyokawa as John Elbourne; Rikiya Koyama as Public Official; Rintarou Nishi as Mashira; Ryûzaburô Ôtomo as Nolt; Takeshi Aono as Polk; Toshihiko Seki as Grove; Unshou Ishizuka as Priest; Yoko Soumi as Caroline; Yoshitada Otsuka as Kyle; Yuusaku Yara as Borgoff;

Yoshiaki Kawajiri är inte ett namn jag lärt mig att tycka om. Ninja Scroll som är en av hans allra mest kända filmer (om inte den mest kända), är alldeles för oseriös och porrig för min smak. Jag klarar helt enkelt inte av den. Troligtvis för att jag tar den för seriöst men så är det i alla fall. Det är kul till en viss gräns tycker jag, och sen känns det som om man sitter och tittar på en b-action-hentai eller nåt. Att mannen som gjorde den filmen skulle komma att regissera en så seriös och bra film som Vampire Hunter D: Bloodlust var absolut inte något jag trodde var möjligt. För bra är den, riktigt bra dessutom.

Det hela utspelar sig i en mörk, gotisk och nästan apokalyptisk tid där vampyrernas styre är på väg att brytas. De blir bara färre och färre, men än håller vissa av dem stora områden under sin onda kontroll. De är mäktiga och vem som helst rår inte på dem. Så vad gör familjen Elbourne när deras dotter Charlotte blir kidnappad av en mäktig vampyr, Meier Link? De hyr in vampyrjägare. En av dessa är halvvampyren D som inte är speciellt omtyckt, varken bland de människor han tjänar eller naturligtvis de vampyrer han jagar. Han är fast mellan två världar så att säga. Detta blir dock inget enmansrace utan även vampyrjägargruppen “the Marcus Brothers” har hyrts in för att öka chanserna att dottern kommer hem välbehållen. Detta leder dock till konflikter och det hela mynnar ut i en tävling mellan vampyrjägarna. Handlingen tar några vändor och D börjar till slut fundera på om det han gör verkligen är rätt. Även Meier hyr hjälp för att uppnå sitt mål och det gör han från demonerna barberoierna. De som ska skydda honom är hamnskiftaren Caroline som kan smälta ihop med objekt och forma sig lite hur hon vill, varulven Mashira som är stark som få och har knivskarpa sinnen, och slutligen en ljusskygg varelse som vandrar osynlig bland skuggorna och slår till där du minst anar det. Tyvärr har jag glömt hans namn.

Nog om handlingen, nu ska jag granska filmen och eftersom det mesta är positivt så börjar jag med just det. Man ser redan vid första anblicken att denna film inte är något hafsverk. Miljöerna är vackra, välgjorda och samtidigt också genomtänkta. De bidrar helt klart till den härliga dark fantasy-stämning som vilar över hela filmen. Jag hade dock önskat lite mer scener från någon stad, gärna också från någon gotisk kyrka. Musiken är mystisk och stundtals väldigt pampig. I överlag gör den sitt jobb väl och det ger några rysningar längs ryggraden. När det kommer till handlingen kan jag bara säga att den är medryckande och spännande. Bättre än det mesta som görs i animeväg, och slutet är både vackert och humoristiskt. Filmen berör en dock inte lika mycket som t ex Spirited Away eller Princess Mononoke, men den är fortfarande ruskigt bra.

Men även solen har fläckar och även om alla karaktärer i filmen är bra gjorda; ingen känns som utfyllnad och var och en har sin egen stil, känns det ibland som att filmen snabbspolas och man hinner inte riktigt lära känna alla så väl som man skulle vilja, eller se alla intressanta platser med mera. Som t ex när D slåss mot Mashira, scenerna hos Barbaroi och slutstriden i filmen. Jag hade gärna sett att filmen varit 20-30 minuter längre och att dessa scener och några till fått extra tid. Detta skulle även ha gett alla personerna det svängrum de behöver.

Striderna i filmen känns både nyskapande och häftiga. Eftersom ingen karaktär är den andra lik blir de också väldigt olika. Vad jag dock kan säga är att D, överlag, är lite för mäktig. Han borde få stryk nån gång tycker man, åtminstone lite grann. Jag tycker han är för perfekt som karaktär; han har alldeles för få brister. Svagheter är bra för de gör alltid personer intressanta och lättare att associera till. Förutom detta är det lite småsaker som jag stör mig på, men inget som påverkar slutbetyget för filmen. Vampire Hunter D: Bloodlust är den bästa vampyr-animefilmen som finns och så otroligt mycket bättre än Ninja Scroll.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *