Vampyrer

24 september 2008

Regissör: Pontikis, Peter

Originaltitel:

År: 2008

Längd: ca 70 min

Skådespelare: Jenny Lampa, Ruth Vega Fernandez, David Dencik, Peter Järn.

Vera och Vanja är systrar och vampyrer. När Vera en natt dödar en medlem ur ett mc-gäng får de springa för livet. Systrarna har nämligen inga övermänskliga krafter. De har inte ens huggtänder. Samtidigt som de flyr försöker Vanja få Vera att förstå att hon är trött på deras liv och vill försöka leva som människa.

Vampyrer är regissören Peter Pontikis första långfilm. Tidigare har han gjort kortfilmer och förmågan att bygga upp en långfilm som håller publikens uppmärksamhet hela tiden finns inte där ännu. De enskilda scenerna kan vara bra, men helheten är hackig. Jaktscenerna drar ut för mycket och trots att Vampyrer bara är lite över en timme lång känns den mycket längre.

Däremot är Vampyrer väldigt snygg och visar att en liten budget verkligen inte är ett hinder för att skapa en film som är visuellt njutbar. Den har ett mörkt och rått bildspråk, lite grynigt och fulsnyggt. Tillsammans med musiken bygger bilderna en dyster och drömsk stämning. Systrarnas ensamhet och utsatthet kryper in under huden på mig. Jag gillar vad Pontikis har gjort med vampyrmyten, förstärkt ensamheten och sorgen i den genom att låta systrarna vara lika svaga som vanliga människor.

Tyvärr spricker stämningen i småbitar så fort någon öppnar munnen. Dialogen drar ner Vampyrer, för replikerna säger inget särskilt och i synnerhet Ruth Vega Fernandez som spelar den äldre systern uttalar dem som om hon stod på en teaterscen.

Vampyrer är snygg film med bra idéer som inte genomförs så starkt som man kunde önska. Det är inte bara dialogen som brister, utan det finns också luckor i bakgrundshistorien som gärna skulle få fyllas i. Hur har två i övrigt vanliga tjejer lyckats leva på blod upp till vuxen ålder utan att åka fast? Även om de äter sällan måste de ha lämnat ett spår av kroppar efter sig, och av det som utspelar sig i filmen att döma så är de inte särskilt bra på att sköta det diskret eller på att gömma sig efteråt. Men jag tycker att det är kul att en sån här film görs i Sverige. Den sticker ut.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *