Willow

27 juli 2004

Regissör: Howard, Ron

Originaltitel:

År: 1988

Längd: 1tim 30min

Skådespelare: Val Kilmer, Joanne Whalley, Warwick Davis, Patricia Hayes m.fl.

Nu är inte jag det största fanet av de nya Sagan om Ringen-filmerna, men eftersom det verkar ha blivit någon slags renässans i tänkandet inom filmskapandet numera ansåg jag att det var dags att gå tillbaka till sina rötter.
När jag såg Willow för en väldig massa år sedan (ja, jag är så gammal :P) minns jag att jag blev helt frälst, den handlade om en annan värld full med magi. Den hade strider, humor och karaktär, kort sagt jag gillar den.

Om man jämför Willow rent tekniskt med dagens filmer har den inte mycket att hävda sig med, kläderna är på något sätt ständigt kliniskt rena hos medverkarna, specialeffekterna är standard sent 80-tal och även om de faktiskt inte är helt fel ser Frejaen och Rool oftast ganska malplacerade ut i förhållande till de andra karaktärerna.
Storyn är så mycket Hollywood att jag ibland har lust att spy åt hela konceptet, otroligt lättsmält för hela familjen och faktiskt väldigt idylliskt i sitt sätt att bara flyta med när man sätter sig ner framför tvn med en stor bunke popcorn.
Skådespelarna är helt ok, även om de kanske inte är så extremt välsynkade hela tiden så gör de ändå en väldigt godtagbar insats, speciellt Val Kilmer som är som klippt och skuren i sin roll som svärdskämpen Madmartigan.

Så vad gör då att man bör se just Willow?

Enkelt; filmen är humoristisk, den är lättsmält, den är underbar i sitt upplägg som en klassisk matiné och framför allt, det är en av de tidigaste fantasyfilmerna som hade en större budget bakom sig.
Det historiska värdet på en film som denna är sjukt och den står sig än idag i min filmhylla, lika underhållande att se varje gång.
I dagens värld där filmer massproduceras och dataeffekter späs på tills hela filmen ser ut som ett jävla tv-spel hyllar jag dessa gamla kärva filmer till höjderna.

JAG ÄLSKAR MUTANT-TROLLET I WILLOW!
JAG ÄLSKAR SPEGELMONSTRET I CONAN!

Inga jävla dataanimerade fjantar, rena kostymer och animerade modeller som ger mig gåshud. Dataeffekter är djävulens påfund och får alla gamla traditionella filmyrken att gå i kras.
Nu skall jag i och för sig inte dra alla över en kant, det finns bra dataanimerade monster likväl som det finns dåliga kostymer, men vad ni än gör, kom ihåg er bakgrund, och därför är Willow ett utmärkt alternativ till dagens epilepsichocker till filmer.

Betyget blir en 4:a, bra film, bra nostalgi, bra musik, bra skådespeleri, dock till brädden fylld med hollywoodstämning, men fortfarande 100ggr bättre än nyproducerade Dungeons and Dragons, uäck.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *