Wizards of the Demon Sword

21 februari 2007

Regissör: Ray, Fred Olen

Originaltitel:

År: 1991

Längd: 90 min

Skådespelare: Blake Bahner, Heidi Paine, Lyle Waggoner, Russ Tamblyn m.fl.

En kvinna i vit klänning springer genom ett ökenlandskap. Hon är jagad av tre svartklädda män med en samlad IQ på ungefär 7. Efter sådär tjugo gnyenden från henne och ca fem ”Arrgghh” från dem har de fångat henne. Men frukta icke. Snart kommer den barbröstade hjälten Thane som svingar sitt jättelånga aluminiumsvärd och räddar henne.

Så börjar Wizards of the Demon Sword, vars tagline lyder “A mystical sorceress… a magical sword… the adventure of a lifetime.” The gapskratt of a lifetime, snarare… För den här filmen är så genomusel att jag knappt finner ord, jag bara skrattar. Det känns nästan pinsamt att försöka skriva om den på ett i alla fall lite halvseriöst sätt.

Wizards of the Demon Sword handlar i alla fall om att Melinas far har blivit tillfångatagen av den onde magikern Khoura. Melinas far hade haft ansvaret för att vakta den magiska ”the dagger of Aktar”, och den vill Khoura ha för sig själv. Det måste han stoppas från, eftersom smörkniven i fråga skulle ge honom väldigt mycket makt och yada yada… Äh, jag lägger ner det där med att vara seriös.

Några smakprov ur detta mästerverk:
* Melinas första replik, ”This isn’t my day”, levereras så totalt oengagerat att det nästan är imponerande.
* När Thane först visar sig ler han slemmigt, vinkar med handen till skurkarna och säger ”Let’s go.” Utan att ha den minsta aning om vad som pågår bestämmer han sig alltså för att nu är det dags att döda någon.
* När Thane har spöat skurkarna börjar Melina, som sitter på marken, fixa och slänga med sitt hår på ett sätt som skulle passa i en schamporeklam. (L’oréal, because I’m worth it!)

Ja, ni förstår nivån.

Vid ett tillfälle säger Thane ”I have slain many dragons such as these, in my days” och pekar mot något dinosaurieliknande. ”I’m impressed”, svarar Melina ironiskt, och det känns verkligen som att det är själva filmen hon egentligen uttalar sig om. Slagsmålsscenerna är ungefär lika kraftfulla som överkokt spagetti, ingen kan skådespela och dialogen är en underlig blandning av låtsas-arkaisk språkstil och modernt käftslängande – det enda som är bra är dinosaurierna som är rätt söta. Men det läskigaste är att jag aldrig förstår vad regissören Fred Olen Ray ville med det hela… Gjorde han en kalkon med flit bara för att eller försökte han faktiskt göra film på allvar? Hela filmen är ett enda stort ”Eh… Va?” Men man bör nog inte fundera så mycket på en film gjord av en person vars senaste skapelse heter Bikini Girls from the Lost Planet.

De som gillar att garva åt dåliga filmer rekommenderas verkligen att se Wizards of the Demon Sword.

Tweet about this on TwitterShare on FacebookGoogle+share on Tumblr

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *